Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 april 1867, sida 3

Minneslista för jordbrukare i Maj 1867. (Ur Skaraborgs läns Hushållningssällskaps tidning.) Vicker sås för tvenne olika ändamål, antingen för att bergas till grönfoder eller för att mogna och sätta frö. I förra fallet bör den sås på mark med fuktigt, ehuru ej vattensjukt läge, och som befinner sig i full vextkraft, såvida man ej vill gödsla den; ty, sås vickern på mager jord, så ger den en högst ringa halmafkastning. Den kan sås i olika repriser ända till slutet af månaden, för att under loppet af en längre tid tjena som grönfoder, hvilket alltid bör skördas då vickern står i full blomma. Till första såningen, ämnad till grönfoder, är en blandning af 4 delar vicker, 1 del bönor, 1 del gråärter, 1 hafre och 1 korn, särdeles passande. Vårsädssådden upptar den mesta tiden af månaden. Glöm icke att harpa utsädet så väl som möjligt, att endast den stridaste säden blifver sådd. Slösäd kan användas till utfodring af djur, men duger ej till utsäde. Så icke i otjenlig jord, eller så länge hon klibbar fast vid harftinnarne, och red jorden väl innan du sår, så att efterföljande harfningar endast hafva till afsigt att mylla säden. Så snart säden blifvit sådd så börja med rotebaggarne. En god beredning och stark gödning äro hufvudvilkor för en lönande rotfruktsodling. Odlingskostnaden är dryg och lika stor, om du producerar 100 eller 300 tunnor på tunnlandet. Utom stark gödning med ladugårdsgödsel, bör man begagna lättupplösta gödningsämnen, såsom sur fosforsyrad kalk och guano, ej i för stora qvantiteter. 2 centner kalk och 1; centner guano t. ex. pr tunland. Latrinspillning, blandad med benmjöl, helst af ångkokta ben, är en god gödning. Benmjölet bör utgöra minst 1 centner pr tunnland. De i April sådda morötterna komma upp i denna månad. Dröj icke med rensningen till dess ogräset börjar synas, utan uppbjud allt för att förhindra det från att grönska. Härtill gifves intet lättare och billigare medel, än att redan före såningen, genom upprepade harfningar i rätt tid, döda de groende ogräsfröna och att efteråt börja rensningsarbetet, innan ogräset börjat växa ut. De under jordytan sig utvecklande späda ogräsrötterna fördraga icke rubbningar i deras läge, temperaturvexling eller ljus. Några timmar efter det hästhackan gått, äro de dödade af sol och vind, och en person har uträttat mer, än fyra skulle kunnat, om ogräset riktigt hunnit fatta rot. Dertill visar erfarenheten, att en tidig och ofta upprepad behackning har ett mäktigt inflytande på rotvexternas hastiga utveckling genom befordrandet af tillförsel af frisk luft, värme och atmosferiskt vatten och detta senares kondensering i jorden. Härpå beror hufvudsakligen morotodlingens lyckande. Detsamma gäller för alla på drill sådda växter, isynnerhet i torra somrar. Det är en stor villfarelse att tro, det jorden skulle uttorkas genom flitig uppluckring. Luften lemnar mångdubbelt mer vatten till jorden, än regnet, såvida tillgången så mycket, som möjligt, genom luckring underlättas. Tänk härpå under hela sommaren. Låt ej kreaturen på en gång öfvergå från torrfodring till grön. Detta måste ske småningom, om förluster skola undvikas. Tag vara på gödselvattnet. Gödselhögen måste ligga så, att intet fremmande vatten, från omgifvande höjder och byggnader, kan rinna till honom. Han måste alltså ligga på en upphöjning, plattform, omgifven af rännstenar, som föra det från honom kommande vattnet till en brunn, hvarifrån det kan återpumpas öfver gödseln och så länge filtreras genom den, till dess det afsatt sina gödande ämnen.