Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1867, sida 2

nervsystemet, dålig hudverksamhet och, dermed sammanhängande rheumatiska krämpor och mera dylikt, hvilket äfven i vår tid är alltför allmänneligt. Det borde derföre för såväl föräldrar och målsmän som för alla flickskolors styrelser vara rent af en samvetssak att tillse, att den uppvexande qvinliga generationen erhölle gymnastik i skolorna, icke blott såsom en bisak jemte läsningen, utan såsom en verklig hufvudsak. Det är dock naturligt, att man icke kan vänta, att de privata folkskolorna i allmänhet skola vilja göra någon uppoffring för gymnastiken, sålänge icke föräldrarne allmänt kommit till insigt om sakens vigt och påyrka densamma. Detta har dock ännu ingalunda blifvit fallet. Åtskilliga föräldrar tyckas tvärtom med en viss oro och ängslan se, att deras döttrar erhålla gymnastik; ja, en och annan bland dem går af en viss förblindad ömhet eller ett slags konstigt pryderi derhän, att de förhindra dem att begagna densamma, när den erbjudes, menande att den skadar eller icke passar dem. Dessa besynnerliga åsigter förtjena ett genmile. Det är sannt, att för verkligt sjuka eller särdeles klena barn frisk-gymnastiken kan vara till skada. Den fristående gymnastiken, hvilken, såsom straxt skall visas, dock för flickskolor måste komma att bli gymnastikens hufvudsakliga form, kan så väl modifieras, att den skulle kunna användas för nästan en och hvar, om icke alltid ett större antal måste samtidigt behandlas, hvarföre så mycket afseende icke kan fistas vid några få, som äro de klenaste, att alltför mycket efterlåtes för de andra. Genom att i början för de svagare förkorta tiden eller underlåta vissa rörelser, förmå dock de flesta snart så vänja sig vid gymnastiken, att de kunna fullständigt deltaga deri. Att blott derföre, att barnen klaga öfver trötthet, ledsnad eller några små obehag, befria dem från gymnastiken, är icke mera berättigadt än om de af dylika skäl befrias ifrån läsningen. Kan gymnastiken vara till nöje, så är det bra, men hufrudsak är, att den är till nytta. — För dem, som på intet vilkor tåla vid skolgymnastiken, är den enda rätta utvägen att låta dem begagna sjukgymnastik tilldess de kunna deltaga i den förra. Och de äro ganska tå, hvilka icke då skola snart kunna inträda i ledet bland kamraterna, om annars deras gymnastik ledes klokt och försigtigt. — Att vid de besigtningar, som på sista åren gjorts af läkare på skolungdomen i riket, slerestädes så stort antal blifvit bortvisadt från gymnastiken, kan icke bero på annat än besigtningsläkarnes okunnighet om friskgymnastikens art och resurser, så framt icke särskildt vid den skola, som ifrågavarit, gymnastiken varit ledd på ett mindre rationelt sätt. De klenaste barnen, hos hvilka dock sällan några organiska sjukdomar förefinnas, behöfva allrabäst gymnastik. Och att beröfva dem all så dan är detsamma som att öfverlemna de uthungrade åt hungersdöden, blott derför att den mat, som står närmast till hands, synes vara för honom alltför hårdsmält. Hvad åter angår, att gymnastiken icke skulle passa för flickor, är detta svårt att förstå. Man menar då kanske, att den möjligen kan göra deras sätt mera lifligt, rörligt och kraftigt än hvad som passar en blyg och sedesam tärna, hvilken snart måste förstå att med väl studeradt skick och sirliga sasoner träda in i salongen? Ja, det medgifves gerna, att den sanna naturligheten, som hos ett friskt naturbarn vill göra sig gällande, är fiende till etikettens stela former, men på hvilkendera sidan det sanna behaget återfinnes, derom bör ej ett oförvilladt sinne stanna i tvekan. Likformig utveckling, styrka och spänstighet i kroppens alla delar, hvilket är gymnastikens mål, är det nödvändiga vilkoret för kroppens skönhet och förmåga latt röra sig med verkligt behag. — Man har här nyligen haft tillfälle offentligen höra en skildring af den grekiska konsten och dess mästare, hvilka ännu qvarstä såssom oupphinneliga mönster i sitt slag. Dervid framhölls äfven, att denna konst laldrig skulle blifvit, hvad den var, om icke grekerna sjelfva varit ett i kroppsligt hänseende formfulländadt folk. Och huru blefvo de väl detta? Jo, genom sina högt uppdrifna och älskade gymnastiska lekar och öfriga kroppsöfningar! Ifall nu öfvertygelsen om skolgymnastiskens icke blott värde, utan nödvändighet I för flickor kan göra sig gällande, så kunIna de praktiska svårigheterna för dess sanskaffande i skolorna ingalunda vara oöfverrinnerliga. I ett par af de större härsstädes har visserligen gymnastiken redan I blifvit införd, ehuru den äsven der, ätminsstone af föräldrarne, betraktas mera såsom Jen bisak. I de mindre flickskolorna derseemot saknas den alldeles, ehuru dessa dock just med sina vanligen trånga och sosunda lokaler äro de, som mest taga lärungarnes helsa och krafter i anspråk. Men lärarinnorna der ha icke ansett sasken nog vigtig för att förtjena den ekonomiska uppoffring, som dermed skulle varit förenad. Man har ock föreställt sig, att sill gymnastik nödvändigt behöfdes en I gymnastiksal med all den redskap af stän ger, linor, stegar m. m., som man der är