Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1867, sida 2

enska restaurationen, der Rafael reda förr hade talat med en öbo. Der funno fyra söderhafsbor, och dessa uppgåfvo et glädjerop, då Rafael sade dem att de skull blifva fria, att han hade sett systern til en af dem ute på haciendan, och att ho skulle komma in till dem troligtvis reda denna dag. Italienaren ville i början gör: några svårigheter. Han tycktes vara tem ligen belåten med indianerna, hvilka har behandlat väl och ej användt till någo tyngre arbete. Men då han hörde, att der fransyska regeringen hade åtagit sig d under hennes beskydd stående öboarn och ville återföra dem alla till deras hem bygd, hvarför man ämnade godtgöra kon. trahenterna, vägrade äfven han ej längre Rafael frågade nu efter matrosen Felipe som han hade sett en gång förr här, ocl hvilken, enligt italienarens egen utsago skulle hafva sin sofplats der. Men restau ratören sade sig ej känna hans nuvarande vistelseort. Hans sjömanskista stod vis serligen qvar i skrubben inpå gården och hans namn i räkenskapsböckerna; mer under de sista åtta dagarne hade han e låtit se sig, och den uppdyrkade kistar innehöll endast några trasiga skjortor och en gammal tröja. Värden trodde att han hade begifvit sig till Callao och gått ombord på något fartyg. Rafael frågade nu öboarne, hvilka samtiga hade anländt med , Libertad, om de pj hade sett Felipe under de sednare dagarne, och en af dem utropade hastigt: — Han är här! — Hvar? I huset? — Nej, derute; jag har sett honom melan de stora husen. — När?