till ett kompanis premierlöjtnant. Vi hafva blif förevisade herr IlIellbergs officersfullmakter. utfö dade af Förenta Staternas generalguvernör, Ric Yates. Låjtnantsfullmakten är daterad d 13 Åugusti 1862. Det skulle blifva för vidlyfti att här relatera den mängd af slagtningar och b taljer m:r IIillborg härefter genomg Bla: dem var slaget vid Chanslerville i Virginien d 5 Maj 1863 måhända. det blodigaste. Gener Scherman, somj anförde armåen, stötte här 1 sydstaternas armåer och, ehuru underlägsen, tv kade han ej att leverera batalj. Nordstaternas soldater, hvaraf flera regemente utgjordes af svarta (negrer) med hvita officerar slogos som då man slåss för frihet och sosterjor och hela linier af sydstatsarmåen nedgjordes. I svarta regementena hade anhållit att få gå i spe sen, för att få släcka sin hämdtörst, och pardo hvarken gafs eller togs. Emellertid slogs afve sydstatsarmeen tappert och negerregementena led förfärligt. På en höjd i närheten stod skandinavei nas regemente och främst Hillborgs kompanichel, e norrmann, med sitt kompani. Med blödande hjert åsåg han massakern i dalen bland de som vilddju kämpande negrerna och IIillborg sände sin kom panichef en frågande blick, som innebar anhålla att få deltaga i bataljen. OÖgonblicket dereste flög H. till generalen, anhållande om att få spräng till de nödställdas bjelp. Betänkligheter af gene ralen föranledde II. att yttra sin fruktan att skan dinaverna möjligen i motsatt fall skulle utan ordre rusa i striden. En välvillig nick var generalen svar och Hillborg behöfde icke mer än på afstån ropa framåt! förr än hela regementet af skan dinaverna störtade som en lavin öfveräsöderns arm Ett jubelskri hördes från negerarmben och de: kraft fördubblades. Ett uti krigshistorien oerh lagtande började och striden blef, då nya fö stärkningar på båda sidor inkastades i strid: hvimlet, snart allmän. Det skulle blifva för vid lyftigt att följa slagets alla detaljer: vi nämna så ledes blott, att våra skandinaver i detta sla dade sin urgamla krigareära, enär deras väg som en afmejad åker betecknades. I regemente voro mest svenskar och dessa ledo ock relativt til öfriga skandinaver mest i slaget. Herr II. hu yttrat sin förvåning öfver dessas mod och kallblodighet, ty till och med sedan första häftigheter var afkyld hos andra regementen, fortforo dess att slåss med samma 0båjliga mod. Men om fö lusterna blefvo svåra, blef ock segren herrlig. Under slaget hade Hillborgs kompanichef stupat och vår tappre landsman utsågs efter honom till kompanichef. Härefter följde en lysande rad af slagtningar vid Fredriksburg och Gordonsville i Virginien och Geltesburg i Pennsylvanien. Regementet Illinios volontärer — skandinaverna — förflyttades nu ti!l stora vestra armen och nya slag utmärkte deras väg i frihetskampen.. Af krigslyckan har han varit särdeles omhuldad, då han endast erhållit några få blessyrer, såsom att hans ena finger bortslets af en kula som jemväl genomgick armentoch utgick ofvanför armbågen, ntan att likväl skada benbyggnaden. Efter krigets slut erhöll han atsked med 15 dollars månadtlig pension samt rätt till företräde vid tillsättande af civila embeien. Han upptogs redan 1562 till amerikansk medborgare och är nu bosatt i Chicago i staten Illinois, hvilken stad är hufvudlepoten för vesterns alla produkter och dit en massa jernvägar från alla vestraoch sydstaterna löpa, för att aflasta på den vid staden liggande stora insjön Lake Michigan. Utgången trån hemlandet såsom nästan medelhar. H. med omtänksamhet, arbetsamhet och ta svensk tapperhet förvärfvat sig en valburgen ställning och ett aktadt namn. Men icke alltid plockas endast blommor, utan äfven törnen. Hr I. längtade efter fosterjorden och den maka och varn, som han här efterlemnade i afvaktan på bättre dagar. Ian företog således för någon mårad sedan den långa resan öfver Atlanten, för att afhemta dessa. Man ödet hade annorlunda besluat. Några månader före hr Hellbergs hitkomst de hans alltid afhållna maka ledsnat vid det rmodade enkeståndet och valt en ganska ung obemedlad snickeriarbetare till sin återstående föleslagare genom lifvet. IIr H. kommer således till itt nya fädernesland endast att medtaga sin 11: riga dotter. IIr II. besöker dels här i staden och ;rten, dels i Fredrikshall under någon tid vänner ch anhöriga och reser i Maj åter öfver till sitt ya hem, erbjudande dem, som önska vid denna id emigrera, ej allenast sällskap, utan äfven alla höfliga råd och upplysningar för resan och botniog i Amerika. Vi rekommendera hans goda lja och äro öfvertygade, att han skall bli dersoner, som ställa sig under hans ledning, leles nyttig, då han är väl bevandrad i alla ame ikanska förhållanden ocl prå eles passande till ett