Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 april 1867, sida 2

använd i flickskolor. Orsaken härtill har, visserligen till en del varit den, att det arit svårare för de sednare att förskaffa sig densamma. Enda orsaken har detta dock icke varit; utan måste anledningen äfven sökas i en viss föreställning om att gymnastiken, likasom de bulkrande och stormande lekarne, passade mera för pojkar än för flickor. Och då denna föreställning ännu tyckes förefinnas hos åtskilliga, synnerligen hos vissa mödrar, hvilka i sina döttrar mindre vilja se det enkla, naturliga barnet än den blifvande salongsdamen, torde den förtjena att med några ord bemötas. Ehuruväl hos den fullbildade mannen det fysiska lifvet är af en annan art och karakter än hos den utbildade qvinnan, hvilket gör, att den förre vanligen känner ett större behof af muskelverksamhet, d. v:s. kroppsansträngande arbete, än den af naturen till en mera stilla och huslig verksamhet hänvisade qvinnan, så är detta dock ingalunda förhållandet med barnen. Der är det fysiska lifvets karakter densamma för flickan som för gossen. Hos båda pågår en liflig omsättning och utveckling af alla kroppens delar, hvarvid de processer, som man räknar till det vegetativa lifvet, såsom matsmältningen, blodbildningen, andningen, väfnadernas äterbildning och nybildning, spela hufmdrölen. En viss känsla häraf och en viss instinktartad drift att härtill medverka är den naturliga orsaken till det behof af lek och rörelse samt omvexling och liflighet i arbetet, som förefinnes hos alla barn, då deras naturliga karakter icke af onaturliga konventionella former blifvit hopklämd och missgestaltad. Men hvad är nu leken annat än, så att säga, en oordnad gymnastik? Leken, såväl som gymnastiken och hvarje aktiv kroppsrörelse, är icke annat än muskelrörelse, utförd med fri vilja under nervernas ledning och herravälde. Men hvad verkas genom muskelrörelse? Jo, en lifligare omsättning i den arbetande muskelns och nervens väfnad. Genom denna lifligare omsättning sker åter en större förbrukning af näringsvätskorna. Genom denna större förbrukning uppstår åter ett större behof af föda, d. v. s. en bättre och lifligare matsmältning. Genom denna lifligare matsmältning alstras återigen en starkare blodbildning. Och denna starkare blodbildning kräfver i sin tur en påskyndad och intensivare respiration. IIäraf inses lätt, att muskelrörelsen har en ganska ingripande verkan på alla kroppens funktioner, och ,,motionens af gammalt erkända nytta är ingalunda tagen ur luften. När nu, såsom nyss nämndes, barnet just karakteriseras genom en stor liflighet i lifsprocesserna, så inses lätt, att kroppsrörelsen, såsom ett detta befordrande medel, skall för barnet vara af stor vigt, det må nu vara af manligt eller qvinligt kön. Blir deremot detta dess naturliga behof otillfredsstäldt, så inträder en motsatt verkan. Lifsprocesserna komma i en långsammare och trögare gång, barnet förlorar sin liflighet, mister matlust, blir blekt, blodfattigt, muskelsvagt och företer alltmera symptomerna af den sjukdom, som nutiden nämner bleksot. Denna kan visserligen framkallas af många orsaker, och den allmänna dispositionen derför i vår tid har nog många orsaker. Emellertid är det faktiskt, att en disposition dertill finnes hos det uppvexande slägtet, och då denna just befordras genom stillasittande och motverkas genom kroppsrörelse, så är häraf lätt insedt, hvad vår tids uppvexande slägte framförallt behöfver. Och då det äfven är kändt, att dispositionen för bleksot är bland flickor större än bland gossar, så bör deraf lätt inses, att de förra äro i åtminstone lika stort behof af kroppsrörelse som de sednare. Måhända får man just i såväl gymnastikens som andra kroppsrörelsers hittills allmännare bruk bland gossar söka orsaken till den mindre allmänna utbredIningen af bleksot bland dem, än bland I flickor. Den som nu både på teoretisk och prakstisk väg kommit till öfvertygelse om dessa ssanningar och som derjemte sett något litet af det elände, som alltför ofta alstras för familjen och samhället, då dessa blodfattiga och muskelsvaga flickor med sin hufvwudvärk, sidvärk, bröstvärk och ryggvärk hunnit växa upp och såsom husmödrar blifvit kallade till andra pligter i lisvet, än att vid bad och brunnar sköta sin helsa, en kallelse, som alltför ofta når sin naturliga, men dock ofta så oväntade soch sorgliga slutpunkt just då, när de sskulle få del af den största bland lifvets fröjder — modersglädjen; — den, som sett detia, kan icke annat än på det varmaste önska, att för det uppvexande slägtet detta i sin början ofta underskattade onda i tid motarbetas och qväfves. — Och det bästa medlet härtill, ätminstone för städernas barn, hvilka under största delen af året ega så ringa tid och tillfälle still andra kroppsstärkande öfningar och lekar, är och förblir gymnastiken, hvilken utan stor tidspillan ger en tillräcklig och för alla kroppens delar lämpligt afpassad kroppsrörelse. Densamma motverkar föröfrigt icke blott den nu omnämnda sjukdomsformen, utan äfven många andra sjukdomsanlag, såsom svagt bröst, retlighiet i — EEEEE——