Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1867, sida 2

att en gång träffa er på neutral grund och få samtala ett par minuter med er. Hvart går ni? — Jag har egentligen inte något bestämdt mål, sade Rafael, verkligen förvånad öfver denna vänlighet. — Desto bättre, skämtade Pertena, — då gå vi helt makligt gatan framåt. Och nu, min värde vän, som en gång misstänkte att jag eftertraktade ert lif, — och ni har väl sedan dess öfvertygat er om att ni gjort mig orätt, — säg mig nu om ni har haft bättre lycka med edra efterforskningar än jag, ty jag måste erkänna för er, att jag ej varit lycklig oaktadt alla mina bemödanden. — Hvilka efterforskningar, sennor, sade Rafael, som nu hade hemtat sig tillräckligt för att tåla Pertenas arm i sin. Han försökte att utleta hvad denne sennor ville honom. — Jo, rörande stölden hos den fransyska sennoritan! Det vore en skam om man kunde säga om oss i Lima, att vår karneval begagnas till att utföra ett dylikt bofstreck, samt att polisen ej har varit i stånd att komma missdådarne på spåren! Men tjufvarne tyckas hafva gått så klokt tillväga att de försvunnit spårlöst. Visserligen är sennoritan sjelf till en del skuld dertill, ty om hon nyligen blott hade gifvit mig några antydningar, så skulle jag och mina vänner kanske varit i tillfälle att tjena henne. — Jag kan tyvärr inte skryta med nåson bättre framgång, sade Rafael, som insalunda ämnade meddela den misstänkte tremlingen den upptäckt han gjort. — Stölden tycks verkligen vara så slugt ut