dade sig öfverallt i de enskilda staternas inre angelägenheter, och detta med en godtycklighet, som varit värdig regenten i en despotisk stat. Likaså förgäter Johnson, att ordning och lag ännu icke på dångt när blifvit återställda i Sydstaterna; att der således först måste skapas säkerhet för person och egendom; att södern måste lära att lämpa sig efter den segerrika republikens moderna rättsbegrepp och sociala intressen, såvida icke unionen skall blifva ett tomt, innehållslöst begrepp, utan någon politisk och lefvande organism. Om än det experiment, som kongressen nu anställer i sydstaterna, är vågadt, så torde det likväl vara det enda möjliga. En så hårdnackad och förstockad aristokrati, som sydstatsbaronerna, måste kraftigt tuktas; endast en allvarsam näpst kan bringa detta eländigaste af alla junkerdömen till hesinning, under det att alla så kallade moraliska medel af dessa oförbätterliga varelser betraktas som svaghet och feghet. Sydstaterna skola åter inom några ärtionden vara rika länder, läkta från alla de sår, genom hvilka de varit nära att förblöda; men de klasser, som hittills der herrskat, måste först gå under. Först på deras ruin kan landet erhålla nytt lif. Man må särskildt betiänka, att dessa sydstatsbaroner under de sista tvenne åren aldrig betedt sig som politiskt tänkande män, utan som egensinniga, trotsiga barn. Då kriget var slut, hade det varit lätt för söderns folk att rätt mycket oskadliggöra krigets verkningar. Uppmuntradt af presidentens sydstatsvänliga politik, har motståndet inom dessa stater mot den genom nordstaterna ensamt representerade kongressen på ett oerhördt sätt tillvext. Men Johnson är nu långt mera maktlös än tillförene. Han gaf ingenting efter och har derföre förlorat — allt. Hela rekonstruktionsfrågan är afgjord honom törutan, och det återstår för honom intet annat än att låta föra sig i släptåg af händelserna. Ett telegram af den 21 dennes från Newyork meddelar, att representanternas hus (i den nya kongressen) antagit en resolution, hvarigenom utskottet för de utrikes angelägenheterna uppmanas att undersöka af hvilket skäl Förenta Staternas fordran af England, angående Alabamasaken, icke blifvit betald, samt att inkomma med utlåtande om hvad som bör göras för att försäkra sig om betalningen. Den summa, som Förenta Staterna fordrar ersättning, har uppgifvits mycket olika, från 50 till 600 millioner dollars. Efter le radikala tidningarnes yitranden ligger den förmodan nära, att man skall föreslå att taga en del af Kanada i pant för be