Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 mars 1867, sida 2

ståndet mellan konung, minister och representation. Så rådet Ehrenheim tillkännagaf att förlöjningen måst begäras ; derföre, att sedan flera år prinsessans anslag ej räckt tiil, dels derför att prinsessan måst om somrarne för sin helsas värdande vistas på Gotland, och dels derför att II. K. II. utöfvar en stor välgörenhet. Sedan diskussionen förklarats slutad och då tahnannen sramställt proposition, hördes en ensam röst begära votering. Då flera ledamöter ropade: afstå! afstä! uppsteg hr Björck och yttrade, att han visserligen kunde afstå från votering, men som han trodde, att flera ledamöter hyste samma mening som han, ville han genom votering gifva dem tillfälle att rösta i enlighet med denna mening. Voteringen försiggick söljaktligen och utföll med 19 röster för, men med 146 emot utskottets tillstyrkande till den begärda anslagsförhöjningen. Anslagen under 2:dra hufvudtiteln (justitiestaten) biföllos i begge kamrarne utan diskussion och utan votering, i enlighet med statsutskottets betänkande. I asscende på anslagen till utrikesdepartementet hade statsutskottet tillstyrkt i l:sta punkten att de 179, 200 rdr regeringen nu som littills begärt mätte beviljas, och i den 2:dra att rikedagen måtte i en temligen lam skrifvelse begära af regeringen utredning om huruvida icke inskränkningar å anslagen till tredje hufvudtiteln skulle kunna vidtagas och fer slag till nedsatt utgiftsstat framläggas för nästa riksdag. Rådmar Björck hade föreslagit 20,000 rdrs nedsättning å anslaget till expenser och en a norlanda formulerad skrifvelse. Hr Ilierta hade, förenande sig om nedprutningen, föreslagit en skrifvelse, som bestämdare angaf huru beskaffade förändringar riksdagen önskade. I första kammaren talade hr Schartau för hr Björcks reservation. För utskottets betänkande yttrade sig deremot justitieministern, som förklarade att nedprutningen skulle blifva ansedd som ett misstroendevotum mot ledningen af den utrikes politiken, samt hrr C. A. Raab, L. af Ugglas, Ehrensvärd, von Schwerin, C. G. Mörner och Sprengtporten. Utskottets betänkande blef derefter i sin helhet bifallet. I andra kammaren talade utrikesministern samt hrr Nibhbing, IIedlund, P. Pettersson, von Troil, Gripenstedt, Lithner, Otterström, Nils Larson och Alströmer för statsutskottets betänkande. Mot detsamma och för nedsättning samt en tydligare skrifvelse talade hrr Hierta, Indebetou, de Marc, Meijerberg, Carl Ifvarsson, Ersson, Liljenerantz, Jöns Pährsson, O. B. Olsson, C. J. Bengtsson och Blanche m. sl. Arendets utgång bestämdes af utrikesministerns förklaring, att om anslaget blefve nedsatt, skulle han afgå från sitt statsrådsembete. Flere talare, bland dem hr Björck sjelf, afstodo i anledning häraf från yrkandet om nedsättning, men andra vidblefvo det, under förklaring att de dervid icke handlade af andra än finansiella skäl och att de fullkomligt gillade grefve Manderströms förhållande i de utrikes frågorna. Vid anställd votering blef statsutskottets betänkande, tillstyrkande det bittills utgående anslaget oförändradt, bifallet med 100 röster mot 71, hvilka sednare voro för nedsättning. Med 87 röster mot 72 beslöts en ar hr Indebetou föreslagen skrifvelse till regeringen, af innehåll att då det synes sannolikt, att Sverges diplomatiska intressen i flera länder skvlle känna utan mehn besörjas af sändebud af mindre rang än de för närvarande der anställda, eller af ett såndebud gemensamt för flera af dessa länder, K. M:t täcktes åta tillse och utreda huruvida icke, med hänseende till de under de sednare åren förändrade politiska förhållandena samt landets sinansiella ställning, betydliga inskränkningar å anslagen under tredje hufvudtiteln skulle kunna vidtagas, samt för näst sammanträdande riksdag framlägga förslag till nedsatt utgiftsstat för nämnda hufvudtitel. Vi hafva för dagen icke utrymme för flere af de under diskussionen atgifna yttranden än följande: Hr JIierta öppnade diskussionen med anledning af den reservation, han afgifvit vid utskottets betänkande. IIr Ilierta upptog först till granskning en betänklighet, som han sade sig hafva hört framställas såväl vid öfverläggningen inom utskottet, som vid enskilda sammanträden, hvarvid detta ämne varit under rådplägning, nemligen att en sådan skrifvelse, som i reservationen föreslås, skulle komma att såväl af chefen för utrikesdepartementet, som af allmänheten betraktas säsom ett misstroendevotum emot denne embetsman. tan ville derför förklara, att han för sin del ansåg, och han trodde att denna mening delades af allmänna tänkesättet, att det allmänna stod iförbindelse till hans excellens för det han uppfattat en konungens rådgifvares pligter i deras konstitu-l AAnnn — att an AeH tröffa an 8 ÖAHAI vänd!