Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1867, sida 2

hang med detta mord, råkade han i eld och låga. Helst hade han redan denna afton utsändt en patrull för att gripa denne mulatt och låta genomsöka hans bostad. Men deremot protesterade Rafael af alla krafter, ty han förmodade med skäl att denne Scipio Morbido, som han kallade sig, — ty tillnamnen hade alla negrerna antagit efter sin befrielse — hade sina anhängare i grannskapet samt kunde lätt blifva varnad och komma undan. Han hade sjelf uppgjort en annan plan, som lofvade en fullkomlig framgång. För att skaffa sin inköpta ko till Lima, behöfdo han några handfasta karlar. Med dessa skulle han rida ut till negerqvarteret nästa morgon, ty i dag var det redan för sent; men hans följeslagare voro oj vanliga peruaner, utan gensdarmer, och sedan de försäkrat sig om mulatten och hans syster, ty hon måste äfven arresteras som broderns medhjelperska, gaf ett skott en signal åt den på afstånd qvarlemnade patrullen, som skulle komma till hjelp, ifall grannarne visade lust att befria brottslingarne. Huset skulle omringas samt noga visteras, och Rafael tviflade ej ett ögonblick att de i detta näste skulle finna en mängd föremål, som kanske kunde uppdaga föregående missgerningar. Om Pertena och den misstanke han hyste mot denne sennor nämnde Rafael ingenting. Det var icke troligt att polisdirektören stod i något förhållande till honom, men — man visste det ej, och han ansåg det klokast att ej yttra något om honom. Om han var inblandad i denna sak, så yppades det nog af sig sjelf, och då det nu endast var fråga om en mulatt