Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1867, sida 2

Pressek tager sig häraf anledning att uppmana Beust att icke endast definitift uppgifva alla sträfvanden efter inflytande på de tyska angelägenheterna, utan äfven att söka Preussens allians. , Nordd. Allg. leit. lemnar naturligtvis sitt obetingade bifall till detta råd och tillägger, att Österrike icke kan finna någon trofastare allierad än Preussen (!), såvida det utan förbehåll vill understödja den nuvarande politiska ordningen i Tyskland. Vi veta — så yttrar sig nämnda ministeriella preussiska tidning — att den statsman, som nu leder Österrikes utländska angelägenheter, är betänkt på att befästa ett vänskapligt förhållande med Preussen, och vi hysa den förhoppning, att förhållandet mellan dessa begge stater till samma grad skall blifva innerligare och bättre, som man erkänner en sådan vänskaps betydelse för freden i Europa. Detta närmande mellan hofven i Wien och Berlin synes bekräftas af den lysande illumination, med hvilken den österrikiske ambassadören i Berlin hedrat konungens af Preussen födelsedag. ITALIEN. Den 22 dennes öppnade Victor Emanuel parlamentet med ett throntal, hvars hufidsakliga innehåll var följande: Jag förtröstar på, att representationen skall uppfylla fäderneslandets allvarliga fordringar. Det har funnits en tid, då djerfra beslut och vådliga företag voro nödvändiga; nationen följde då med enthusiasm mitt upprop. Vi hafva förvärfrat oss oberoende samt upprätthållandet af vår frihet. Nu, då dess existens är försäkrad, kräfver Italien, att dess krafter koncentreras till en varaktig organisation och till utveckling af det välstånd, som försynen förunnat oss. Nationen begär, att parlamentet och regeringen med visdom och bestämdhet hängifva sig åt detta arbete. Det skall föreläggas parlamentet lagförslag till fullständig organisation af förvaltningen, till förenkling af skatteuppbörden och till statens större garantier. Statens behof tillåta ännu icke någon förminskning i skattebördorna. Endast genom det snarast möjliga utförandet af de föreslagna reformerna kon krediten återupprättas och nationen förskonas från nya pålagor. Finansfrågan är för Italien en nationell hederssak. Vi hafva högtidligen lofvat Europa att lemna ett exempel på krast, ordning och fred, så snart vi kommo i besittning af vår nationella existens, och detta löfte måste vi hålla. Har det varit en heder för oss att hafva fulländat vårt sjelfständighetsverk och gifvit nationen lifskraft, så skall det icke vara mindre heder att organisera nationen i sitt inre samt göra den säker, stark och aktad. Valen till parlamentet hafva — som bekant är — utfallit fördelaktigt för regevingen. Likväl anser man troligt, att kabinettet partielt skall komma att förändras. Det påstås att Cordova skall blifva justitieminister och Devincenci minister för de allmänna arbetena. Ett kungligt dekret bestämmer, att de jordiska qvarlefvorna af Daniel Manin skola på statens bekostnad föras till Venedig. Från Rom skrifves den 20 dennes: I sår har uti Frosinone ett edikt blifvit oftentliggjordt mot banditväsendet. Enligt detta erhåller hvarje person, som utlevererar en lefvande bandit, en premie af 3.000 francs; om den aflemnade varit anförare, så erhålles 6,000 francs. Hvarje bandit, som aflevererar en annan bandit löd eller lefvande, befrias från allt straff och erhåller dertill 500 francs. Denna summa höjes till 5,000 francs, om det är en banditchef, som aflenmas. Ediktet beämmer vissa straff för de personer, som zöra motstånd mot den exekutiva makt, hvilcen är riktad mot banditväsendet, samt för lem hvilka fördölja eller äro medbrottsliga ill banditer. En sista frist af 14 dagar ar beviljats de banditer, som frivilligt vilja iwerlemna sig. Dessa stränga föreskrifer skola sannolikt likväl uträtta vida minIre än den öfverenskommelse till banlitväsendets bekämpande, som blifvit träfad mellan de italienska och påfliga miliärautoriteterna Italienske generalen Funini och påflige gendarmerimajoren Lauri iafva redan satt sig i förbindelse med warandra. Signor Pollint, som hade råat i banditernas fångenskap, är satt i friet. Fångenskapen varade i 29 dagar. Polinl berättar, ati röka me hva je afton på nä gjort bön, och då han skiljdes från lem, erhöll han i present en bönbok! FRANKRIKE. Den lifliga debatt, som i lagstiftande örsamlingen förekommit med anledning f Thiers bekanta interpellation, och som wptog hela fyra dagar, har både inom ch utora Frankrikes gränser blifvit följd ned stor uppmärksamhet. De som vänat sig erhålla hittills okända upplysninar om Frankrikes politik, antingen med fseende på 1866 års händelser eller anående kejsar Napoleons framtidsplaner, afva visserligen blifvit svikna i sina föroppningar. Ty de anfall, som Thiers ch Jules Favre riktade emot ledandet af e utländska angelägenheterna, besvaraes af statsministern Rowher med hän-J isning på, att Frankrike i den europeika fredens och civilisationens intressen ske kunnat handla annorlunda än som!. kett. samt att det under alla amvavla 11