Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 mars 1867, sida 2

gar konseqvent vidhällit sin stora princip: befolkningarnes rätt. Förhandlingarna slutade med temligen djerfva och osannolika försäkringar deru:s, att freden i Europa icke vore hotad irån någon sida, samt att Frankrike Ingut kunde vända sig åt utvecklingen af sina rika resurser. Det väsendtligaste intresse, som utlandet kan finna i de sista debatterna uti lagstiftande församlingen, ligger likväl icke i statsministern Rouhers officiella yttranden, utan i det ljus, som förhandlingarnes hela gång kastar på den uppretade sinnesstämningen i Frankrike. Till och med Rouhers energiska försäkringar derom, att regeringen icke begått något enda fel, samt att ingen menniska tänker på krig, kunna anses som ett bevis för, att den misstämning och obelätenhet, som i Frankrike företunnits alltsedan början af förliden höst, icke lagt sig, utan tvärtom vunnit i styrka och utsträckning. Den moraliska och materiella pression, som sedan freden i Prag hvilar på de stater af tredje och sjerde rangen, hvilka äro Preussens grannar, kan väl icke på samma sätt utsträcka sig till Frankrike; men segerglansen från Sadowa hotar dock att fördunkla fransmännens hittills obestridda militära företräde i Europa, och den hastiga utvecklingen af ett i militäriskt afseende koncentreradt Tyskland, hvars poitik ledes af en utomordentligt dristig nand, kan aldrig vara lugnande för Frankrike, huru ifrigt än Rouher söker bevisa, ut ett åtskiljdt Österrike och Preussen ir förmånligare för de franska intressena in det förra tyska förbundet. Ett bestämdt tecken till den missbelåtenhet, som temligen allmänt lärer förefinnas i Frankrike, var det våldsamma sammanlrabbandet mellan majoriteten och oppoäitionspartiet i lagstiftande församlingen. Franska regeringen kan utan trifvel anöra ganska giltiga skäl för sitt handlingssätt under förra året, men alla dessa skäl zendrifva icke det faktum, att Frankrike erhållit en farlig rival, samt att Tysklands militära koncentration sätter en stark bom ör Frankrikes politiska inflytande i Europa. Fakta äro alltid starkare än de bästa skäl, och Ronher har derföre ganska säkert icke varit i stånd att dämpa len otillfredsställelse med situationen, som misskänneligen förefinnes i Frankrike. Ivad än ytterligare måste bidraga till innesstämningens uppretande har varit underrättelsen om de allianser mellan reussen och de Sydtyska staterna, som sslutades straxt före freden i Prag. lofvet i Minchen synes hafra spelat dubelt spel och sålunda fört kejsar Napoeon bakom ljuset. Det har 4 ena sidan rändt sig till honom med bön om understöd mot Preussens öfverdrifna anspråk, nen samtidigt dermed, å andra sidan, ned Preussen afslutat en hemlig offensivch defensivallians, hvilken står i stark trid mot de i fredstraktaten upptagna vestämmelserna om Sydstaternas internaionella sjelsständighet. Uffentliggörandet du dessa allianstraktater har naturligtvis kat bitterheten i Frankrike genom tancen på de eventuella fördelar, hvilka kunna blifva en ytterligare följd af det ista kriget. Under sådane förhållanden can det visserligen icke förefalla underigt, att den allmänna meningen i Frankike söker någon ersättning för den relaiva förminskningen af detta lands maktillning, samt att dot skulle mycket tjena ill nationalkänslans lugnande, om den ranska utrikes politiken någonstädes kunle framvisa ett lyckligt resultat. Af gårlagens sista telegram vill det äfven sytas, som hade denna politik gjort ett yckligt schackdrag, enär der uppgifves, tt Luxemburgs afträdande till Frankrike ore en afgjord sak. Det mycket förbesällsamma och sörsigtiga sätt, hvarpå refve Bismarck i Nordtyska parlamentet mtalat Preussens förhållande till Holland, yder likväl på, att denna fråga kan förnleda ganska betänkliga förvecklingar. ingående denna fråga skrifves från Haag ill franska tidningen ,, Temps: ,I sjelfva uxemburg hafva ryktena om en föränring af landets regering och om en företående allmän folkomröstning, som skulle fgöra, om innevånarne skulle höra till rankrike eller Preussen, blifvit så utredda, att den ministeriella tidningen eraf tagit sig anledning att dementera lem; men detta har likväl skett i så betämda uttryck, att man fortfar att säga kasom förut: det är något misstänkt i aken! Då jag sammanfattar alla sympomer, förekommer det mig särdeles sanolikt, att det på fullt allvar är fråga om n väsendtlig förändring i Luxemburgs olitiska ställning. Om befolkningen i uxemburg (cirka 207,000 menniskor) yttar samme korrespondent följande: ,Inneånarne äro fredliga och arbetsamma, en tillika något sömniga och indifleenta. Politiskt lif finnes endast i stäerna och bland landets mera framstånde familjer (patricierna); det klerikala slytandet är mycket starkt. Befolkninen är blandad af wallonska och tyska lementer. Luxemburg är ett öfvergångsund, och det torde vara svårt att beämma till hvilken nationalitet innevåarno der ville sluta sig, om förhållanTr pr AV oo 2 AA