Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1867, sida 2

Skedde allt detta på, gubbens befallning, och gällde det kanske att utföra något? Men hvad kunde det vara, som ej erfordrade mera än en enda patrull? — Kaptenen visste det troligtvis, men honom kunde de ju icke fråga derom! Kaptenen höll sig nära intill dem för att hindra hvarje samtal, men sör öfrigt brydde han sig ej vidare om dem. Hans uppmärksamhet var riktad på sjelfva palatset och dess fönster, men derinne herrskade ännu dödstystnad. Ute på gatan syntes en högre officer, hvilken red helt längsamt likasom stadd på en tillfällig promenadridt. Det var öfverste Desterres. Uppe i palatset blef det nu oroligt. Man hörde ett par dörrar slås igen, och förbi de stora fönstren sprungo några lakejer. Hvad föregick der? Soldaterna blefvo oroliga och hviskade sins emellan. Redan kunde kaptenen urskilja: , fråga honom, fråga honom! Han måste säga oss hvad som är å färde! — Kamrater, sade han plötsligt till dem, — der inne uppfylles nu troligtvis en af våra lifligaste önskningar. — Men hvad betyder larmet, capitano, i presidentens palats? frågade en underofficer och lyssnade åter mot palatset. — Der inne föregår väl ingenting orätt? — Orätt? Nej, sade kaptenen; — endast en petition öfverlemnas till presidenten, att han må läta oss gå till Guajaquil och eröfra staden. Sedan det är gjordt blir Ecuador lugnt, och vi behöfva derefter icke hålla en så stor armå här i Lima, utan kunna skicka hem karlarne till sina haciendor. — Hm, det vore inte så rasande, brum