Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 mars 1867, sida 2

arbetsordning för riksdagens andra kammare. I sammanhang med uppgörandet af berörda förslag har utskottet behandlat de angående detta ärende inom kammaren väckta motioner af hrr J. Sjöberg och von Troil. Sedan utskottet uti flera särskilda punkter af: styrkt bifall till hr von Troils i nämnda motion väckta förslag tillkännagifver utskottet, att hr Sjöbergs förslag hufvudsakligen blifvit lagdt till grund för det af utskottet utarbetade. Af de tillägg till hr Sjöbergs förslag, som utskottet ansett sig böra göra, upptagas här nedan de hufvudsakligaste: att kammaren utser tre ledamöter att handhafva sina ekonomiska angelägenheter; att ett af uisko:t behandladt ärende ej Aorem förrän tryckta exemplar af betänkandet blifvit till ledamöterna utdelade och att ledamot eger bifoga och få förslag till ändring i utskottsbetänkande tryckt genom riksdagens kanslis försorg, samt i sammanhang med betänkandet utdeladt i kammaren; att koledamot erhålla ordet, utan afseende å den ordning, hvari de sådant begärt; att, om ledamot vill afgifva spörjsmål till konungens rådgifvare, sådant skall ske skriftligen, då kammaren genast beslutar om spörjsmålet må framställas, hvarefter i händelse af bifall spörjsmålet delgifves åt vederbörande rådgifvare genom talmannens försorg; att sammandrag af dagordningen bör i tid tryckas och utdelas till ledamöterna; att sekreteraren skall underskrifva de öfver valen förda anteckningarna, samt att sedan vid valen röstsedlarne aflemnats till talmannen, han kan till vice talmannen öfver: lemna en del af dem för att af honom, 4 ledamöter och en kammarens tjensteman öppnas, granskas, uppläsas och antecknas. Mot vissa af utskottets hemställanden beträffande herr von Troils förslag, har denne afgifvit reservation. Lördagens plenum. Första kammaren. Till suppleant i konstitutionsutskottet efter hr R. Adlersparre invaldes herr Sahlin med 28 röster. Frih. 4. C. Raab erhöll derefter ordet och uppläste sin förut bebådade, skriftligen affattade, interpellation till h. exc. utrikesstatsministern, sammanfattad i trenne slutpunkter: 1) Om den politiska ställningen inom Europa, om förhållandet till våra grannar fortfarande är sådant att de af K. M:t för två månader sedan uttalade förhoppningar, att ti, oberoende aforoligheterna utom våra gränser, skulle fortfarande kunna bibehålla tred, ännu ega samma giltighet som då de uttaledes 2) Om icke det intima förhållandet mellan verldens tvenne största makter, Ryssland och Amerika, utöfvat något inflytande på den trygghet, som Novembertraktaten ansetts bereda ö5s: ) Om h. exc. utrikesstatsministern har för afsigt att liksom år 1863 gifva riksdagen del af de diplomatiska skriftvarlingar, som skulle kunna tjena till ledning för omdömet i detta fall? Grefve Manderstrom anhöll, i anseende illl den omfattning frih. Raab gifvit åt sitt ämne, få uppskjuta besvarandet af interpellationen tills han hunnit taga närmare, kännedom deraf, samt hoppades att redan nästa plenum kunna meddela de önskade upplysningarne. Utan diskussion bifölls konstitutionsutskottets utlätande n:r 5, afstyrkande motion om tillägg till 16 S 1 mom. riksdagsordningen. Bevillningsutskottets betänkande nr 8, tillstyrkande en skrifvelse till K. M:t, med anhållan om undersökning i hvad mån och på hvad sätt tillverkning af hvitbetssocker kan och bör åläggas särskild beskattning, gaf anledving till en vid!yftig diskussion. Hrr Odelberg och Arrhenius samt frih. Hugo Hamilton förordade alla på det varmaste hvitbets odlingen, som; enligt anställda kemiska undersök: ningar, kan bedritvas öfver större delen at landet och icke med minsta fördelen i de nordliga provinserna, då hvitbetorna derifrån befunnits ega den största sockerhalten af alla undersökta prof. IIvitbetsodlingen vore derjemte fördelaktig äfven för jordbruket, emedan affallet efter hvitbetorna är ett förträffligt gödmingsämne, och jorden derför fordrar djupare och noggraunåre bearbetning än för säd. Dertill kommer att denna odling, som fordrar många armar, verkar välsignelserikt genom att lemna sysselsättning åt qvinnor och barn. Det vore alltså klart att hvitbetsodlingen borde ega en vacker framtid, om den ej qväfdes i sin linda genom skatter och pålagor. Med anledning häraf kade dessa triare afslag till utskottels framstälining, och om Samma yrkande förenade sig herrar Tornerhjelm, Rettig, frih. A. C. Raab, grefvarne C. G. Mörner, Beckfriis, Henning Hamilton, frih. Sprengtporten och grefve E. Sparre, hvilken, liksom senare en af motsidans talare, påpekande den orimliga, Cnialdiga motiveringen till utskottets betänkande och förklarade sig bland allt sammelsurium han läst i sina dagar, aldrig hafva sett maken till detta. Hvad sjelfva saken angick, fästade talaren uppmärksamheten på hurn man oskyldig bolagsmrospekt, fåsom nu vore i fråga, genast trodde sig se ,,fan afritad på väggen, och ansåg att man borde , mota den Olle i grind. Talaren kunde icke godkänna något förslag, som gick ut på att qväfva en ny näring endast för att skydda en redan befintlig och erinrade om den modlösbet ett sådant beslut af riksdögen äkulle lramkalla i landet. För bifall talade deremot herr Berlin, grefve Hugo Hamilton, herr E. W. Almqvist, som väl icke delade alla utskottets farhågor, men likväl ansåg som en skyldighet att tillse det icke en nå bandtering ilnge börja sin verksamhet under ett starkt och verksamt 2 iu mför andra näringar; hr Waern, som ansåg orätt att beskatta sockerkonsumenterna till fördel för någon eller några enskilda, och i allmönhet icke ville veta utaf större skettebärder, än Solii för statsverkets behof erfor dras. Till samma resultat kommo äfven hrr v, Möller, Bennich. Thorburn, och E. E. Ekman, som framhöll nödvändigheten att fylla den brist i statens inkomster, hvilken genom bkitsbetsoålfnern skulle uppstå i tullinkomsterna för socker; herr Schartaw, hvilken, ehuru han väl visste att hvarken berillningsutskottet eller något annat utskott höll den penna som skref utskottens betänkanden, likväl bland andra vidunderligheter i motiveringen till särevarande betänkande anmärkte hurn det bland ännat heter, att den redän i sig sjelt goda jord, som fordras för hvitbetsodlingen, skulle erhålla ett verkligt premium genom den för samma ändamål erforderliga bättre bearbetningen deraf, talade likaledes för bifall, men förklarade sig sedermera, i följd af den riktning diskussionån farit, föranlåten ätt öfvergå Ull dem Som 5rkat afslag. Vid derefter anställd votering, bifölls utskottets I framställning med 45 röster mot 44. Den amerikanska flottans hes Ri : C sök i Stockholm. Red:n af H. T. har haft nöjet emottaga nungens rådgifvare ega att framför kammarens