Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1867, sida 1

på handelns omräde. All sara är i detta hänseende nu undanröjd. Motpartiets lista var följande): A. Adlersparre, A. Andersson från Göteborgs och Bohuslän, Nils Andersson från Bäfvilti Vermland, A. W. Björk, G. Bjerkander, O. l. Brunberg, G. de Mars, Erik Ersson från Gesleborgs lin, J. Eriksson från Jönköpings län, L. J. F 4 lander, G. W. Gumalius. G. Fiaggstrom, C. G. Indebeton, Jonas Jonasson frän Kronobergs län, G. Kolmodin, J. Koskull, Per Nilsson från Malms hus län, D. Olausson från Westerås, G. Froschwitsch från Elfsborgs län, S. Ribbing, C. l. Ridderstad, E. Sederholm, G. C. Witt och I. Åy. Åman. Suppleanter: Erik Ersson från Jemtland, Jöns 2 fån Malmöhus län och A. Persson fråv alland. Efter det detta val blifvit lyckligen undangiordt, uppstod i andra kammaren en mycket lång debatt rörande löjtnant Törngrens skyldighet att ersätta staten en summa af c:a 30,000 rdr, hvilka regerängen funnit sig nödsakad att utbetala för en skada, som vållats å ett ryskt fartyg genom sammanstötning med ångkorvetten Orädd. Domstolarne hade — i enlighet med lagens föreskrift — dömt löjtnant Törngren att ersätta denna skada, och när regeringen föreslagit riksdagen att afskrifva denna fordran hos en obemedlad officer, hade statsutskottet afstyrkt en sådan afskrifning. Första kammaren hade redan bisallit regeringens framställning och detta blef äfven det slutliga resultatet af andra kammarens långa öfverläggaingTill denna utgång bidrog väsentligen ett kraftigt och varmt anförande af den redbare kommendörkaptenen Adlersparre. En motion af hr Hessle att rikets ständer måtte anhålla, det regeringen ville .successivt framlägga till riksdagens pröfning lagberedningens förslag til allmän civillag, med de modifikationer i detaljer, som kunde påkallas af förändrade tidsförhällanden och utvecklade rättsåsigter — hade blifvit af lagutskottet affärdadt, med tillstyrkan att ,,hr Hessles motion må lemnas utan vidare afseende. — Hufvudmotivet var att lagberedningens förslag är mer iän 10 år gammalt och att den revision deraf, som utförts af lagkomitten, är 20 år gammal. Mot detta utskottets yttrande uppträdde utom andra he Björck med ett briljant antörande, som ledde dertill att betänkandet blef med stor majoritet återremitteradt, hvilket dock ej kan leda ti någon påföljd, då första kammaren redan bifallit utskottets mening. Det är i sanning anmärkningsvärdt, att den man, grefve Erik Sparre, som nu undertecknat lagutskottets utlåtande, är samme herre, som för tjugu år sedan förklarade lagberedningens och lagkomitcens lagförslager vara omogna hugskott, d. v. s. alltför tidiga. Nu äro de åter, i hans mening, antiqverade. Nästa plenum, som troligen blir nästa Måndagsalton, kommer att börja med ett samma utskotts yttrande rörande br Iiertas motion om äktenskapsförord, hvilken utskottet likaledes afstyrkt, ehura i något hötligare ordalag. Första kammaren har dock redan återremitterat betänkandet och detta blir sarnolikt äfven händelsen i andra kammaren. Helt visst är att lilliga debatter komma att ega rum öfver detta vigtiga ämne, som berör ingenting mindre än en utväg sör en hustru, att skydda någon del af sin egendom undan en lättsimnig makes slöseri.