Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1867, sida 1

— RIKSDAGEN. Plena den 27 Fehr. os Andra kammaren. Öfrerläggming om bankens obligationsinköp. Af utskottets memorial i detta ämne föredrogs lott Å 1. För att förstå den diskussion, som med mledning häraf fördes, torde det vara nödigt att I största korthet redogöra för frågan Är 1865 bade riksgäldskontoret atslutat ett lån i 9 millioner thaler med nordtyska banken i Hamburg, von Erlanger i Frankfurt m. sl. Endast 4 millioner häraf hade dock blifvit örvertagna, hvadan för lånet utgisna oblig tioner, till ett belopp 5 millioner thaler, voro för riksgäldskontoret disponibla. Skandinav editaktiebolaget hade erbjudit sig att deraf öfvertaga 4 millioner under det vilkor att bankofullmäktige för bankens räkning öfvertoge en million eller ungefär 2.600. 000 rdrs värde, hvarom hemställan från riksgäldskontoret i April månad sistlidet år gjordes hos fullmäktige, som ingingo på det föreslagna obligationsköpet, emot hvilket beslut reservationer anfördes. För denna transaktion har utskottet i memorialet utlörligt redogjort, utan att dock för sin del uttala något omdöme om dess större eller mindre befogenhet och lamplighet. Emot detta utskotts beslut hade flera ledamöter reserverat sig, dels med den mening att en åsigt i frågan bort af utskottet uttalas och dels med för deras del yttradt klander af bankofullmäktiges omförmälda obligationsköp. Ä Diskussionen öppnades af, hr Skråle, som icke kunde instämma i det klander, hvilket i reservationerna blifvit framstäldt. Det hade nemligen blifvit af reservanten hos bankofullmäktige påstädt, att den ifrågavarande operationen i sjelsva verket vore en sammanblandning af statsverkets och bankens affärer. Talaren kunde icke inse detta, lika litet som han i reglementet för bankofullmäktige tann något, som hindrade ett sådant obligationsköp som det torevarande. En annan fråga vore, om det var behöfligt, hvilket talaren höll före. För öfrigt kunde det ej läggas bankofullmäktige till last, att de ej i April månad visste, det en engelsk banksirma i Maj skulle ingifva sin stat, hvilket föranledde rubbningar äfven hos oss. — Om penningetillgången ock var knapp, så kunde det ej nekas att fullmäktige haft lika stor rätt att lemna två millioner till riksgäldskontoret som att utlåna dem. På anförda skäl kunde således talaren ej 2 att utskottet blott med en naken anmälan till riksdagen insändt sin berättelse, utan ansåz att det bort med beröm omnämna deras ätgörande Hr C. Larsson kunde icke tro, att bankofullmäktige önskade se sina handlingar strykas öfver med hartassen. Då operationen vidtogs under brinnande riksdag, var det icke artigt mot rikets ständer att utan deras hörande vidtaga en så vigtig och genomgripande åtgär nnerhet som sräa inom riksdagen väckt: ida dessa medel för andra ändamål. Talaren önskade att punkten med uttalande af denna åsigt måtte läggas till handlingarne. lr Medin ansåg banken och riksgäld vara så nära förenade, att den ena förlora det som den andra vann IIr Indebetou. Ehuruvå stå, att bankofullmalttige rädt reglementet, hade det icke varit grann disponera 243 millioner riksdaler utan att inhemta ständernas ka n icke ville qä) Namnen å den segrande listan m-Cd-a3 under rubriken ,Riksdagen.