Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 mars 1867, sida 1

erlägges. Ä (191). Riksdagsbrel. Stockholm den 2 Mars 1867. Efter det mitt sista bref afgick hafva några rätt intressanta saker törekommit vid riksdagen. I plenum sistl. Onsdag lemnades sådana upplysningar rörande riksbankens törvaltning, att båda kamrarne gåfvo med nöje fullmäktige fall decharge, med undanrödjande af den lilla ,,klämm rörande räntans förhöjning, som förekom på ett ställe i bankoutskottets betänkande. Af synnerligt intresse var den redogörelse, som lemnades af hr Björck rörande det lån, som riksgäldskontoret afslutade med skandinaviska kreditaktiebolaget i April 1866 och hvaraf riksbanken öfvertog någon del. Det visades här på det tydligaste, att detta lån var en absolut nödvändighet och att riksbankens delaktighet deri var ett oundgängligt vilkor för lånets asslutande. Den vid bö.jan af samma plenum valda s. k. ,,opinionsnämnden sammanträdde på aftonen samma dag och fann, såsom man kunde förutse, insen anledning till anmärknving mot nåsgra af högsta domstolens ledamöter. I plenum på Thorsdacen förekom i första kammaren på törmidaagen och i andra kammaren på aftonen lagutskottets betänkande rörande hr Hedlunds motion om indragning och törflyttning af vissa helgdagar. Lagutskottet hade, med åtskillig Salfvelse. tillstyrkt att motionen culle lemnas utan allt afseende: nen riksdagen betraktade saken annorlunda. I första kammaren höjdes tera vältaliga röster för behörigt afseende å mo onens syfte, och mot den majoritet, som beslöt bifall till utskottets yttrande, framträdde en ganska stark minoritet. Sedan emellertid ärendet, genom detia beslut, försallit sor denna riksdag, var dervid ingenting att göra från andra kammarens sida. Läkväl vopstod derom på Thorsdags aftonen en mycket liflig öfverläggning, hvilken öppnades af rektor Siljeström med ett ädelt hållet och öfvertygande anförande, hvari han visade att de ifrågavarande helgdagarne icke egde något stöd vare sig i gamla testamentet, i Jesu ord och lära, i Apostlarnes skrifter, i den första kristna församlingen eller hos reformatorerne. Först när bättre auktoriteter än dessa kunna åberopas till försvar för helgdagarne, skall jag, slutade talaren, låta öfvertyga mig om deras befsogenhetDetta föredrag gjorde ett starkt intryck och en mängd röster höjde sig till fördel för motionen, delvis eller i dess helhet, hvarjemte motionären sjelt genomgick di särskilta helgdagarne, för att visa i hvad mån de kunde anses vara förbundna med den protestantiska församlingen, upplysaude dernnder, att Trettondagen, Mari: bebådelsedag och Midsommardagen ich firas såsom helgdagar i något annat protestantiski land än Sverge. Den vändning, som kammarens opinion oförmodadt erhöll till förmån för motionens syfte, öfvergick åter till andra sidan genom ett antörande af hr Rosenberg, men framför allt genom en lysande framställning af kyrkoherden Lithner, hvilken här röjde sig vara en talare af törsta ordningen, ehuru hans argumenter ganska bindande gendrefvos af hr Siljeström. Med frih. Alströmer, som töreslog, att utskottets utlåtande skulle läggas till handlingarne, och att kammaren skulle låta det dervid bero, förenade sig såväl motionären som andra talare, hvilka förordat motionen, hvaremot den motsatta meningen förordade bifall till utskottets belänkande. Vid härom anställd votering segrade den sednare meningen, men med en ganska ringa majoritet, ett i sanning märkvärdigt resultat, då man betänker huru häftigt motionen angreps när den törst väcktes. I dag hafva 24 elektorer blifvit af hvarI dera kammaren utsedda för val af justitiaombudsman. Äfven nu segrade den s. k. Sudde-listan, med 90 å 91 röster mot 76 å 77, ehuru motpartiets lista röjde så liten skiljaktighet till sin karakter, att man kunnat taga den ena lika väl som andra. Ilufvudsaken var här ati betrygga hr Frömans återväljande, med undanskjutande af protektionismens kandidat In advokatfiskal Rydqvist, hvilkens val mec rätta ansågs skola blifva den mest krän. kande demonstration mot regeringen, så I som representant för de friare åsigtern: