Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 mars 1867, sida 3

utveckling. Fysiologien är nemligen me licinens grundval, och den klarare insig i sjukdomarnes natur och visende, de större säkerhet i uppfattningen och be handlingen af deras yttringar, som utmär ker nutidens medicin, är en trogen af spegling af fysiologiens egen ståndpunk och utveckling. Och i samma mån son Ysiologien sprider ljus öfver lifsprocessen skall också medicinen mer och mer vinna i klarhet och säkerhet. Dock drömmer vetenskapen icke mer den gamla, fåfängliga drömmen om de vises stea och om ett lifselixir, som i oändlighet förmår att uppehålla lif och helsa; — tvärtom är förgängelsens lag en af det organiska lifvets vigtigaste grundpelare, och ingen vetenskap talar tydligare in fysiologien till oss de tänkvärda orden: -menniska! af jord är du kommen, jord skall du åter varda. Men just ifrån denna lära, som egentligen väl borde mana till ödmjukhet och väcka tanken på en högre verldsordning, söker man ett stöd för den beskyllningen, att; sysiologien skulle leda till den bekanta verldsåsigt, hvilken man benämnt materialism och hvars blotta namn ljuder som en bannlysningsdom. Ilur orättvis denna beskyllning likväl är, kunna vi lätt inse, om vi besinna att all exakt naturforskning rör sig endast och allenast inom sinneverldens gränser, inom gr rna för tid och rum. Då fysiologien söker att förklara lifsprocessen ur de enkla elementarkrafterna, så inser hon väl och erkänner, att hon dermed icke gifvit en yttersta möjliga förklaring, och förnekar ej en verld lerutom, för hvilken sinnenas måttstock cke mer förslår. Hon leder den forskande menniskoanden blott till rummets gräns, blott öfver de första trappstegen till den viges tron. Bör icke denna vetenskap, som upplyser )ss om vår egen kropp, denne vår trogne öljeslagare genom lifvet, och hvad deruti örsiggår — om den skepnad och de forner, hvari vår ande visar sig och lefver — vör icke denna vetenskap ingå i den allnänna bildningen? Eger hon icke makt utt liksom sina samsyskon, de öfriga veenskaperna, medverka till menniskoandens yftning och frihet — skall det icke tillåtas henne att få arbeta för utvidgningen f sanningens rike på jorden och menskighetens lycka? M. H. Svaret beror af eder.