hållit mig, började föredragningen af dagens egentliga ärender. Statsutskottets betänkande, afstyrkande den väckta motionen om anslag till talmännen, bifölls efter en mycket kort debatt, med acklamation af högst afgörande och kompakt beskaffenhet. Det synes ock vara alldeles klart, att ett sådant arvode varit stridande mot grundlagens föreskrift, då talmännens egenskap af riksdagsmän icke är genom talmanskapet rubbad. Till denna juridiska sida af saken kommer ock den konsiderationen, att de närvarande talmännen äro höga förtroendeembetsmän, hvilka icke afstå något af sina löner till vikarier. För talmännen sjelfva torde också den utgång saken nu erhållit varit den mest behagliga, enär ett arvode skulle hafva ålagt dem en skyldighet att representera, hvilken nog kommit att kosta mera än hvad arvodet kunnat ersätta. Härefter föredrogos och afgjordes utan diskussien några betänkanden af statsutskottet, med bifall till Kongl. Maj:ts propositioner rörande vissa mindre betydande frågor, hvilket allt af andra kammaren bifölls. Så förekom bankoutskottets berättelse, ang. verkställd undersökning och granskning af bankens tillstånd, styrelse och förvaltning. Den första delen af denna berättelse rörde det lån om fem millioner thaler, som riksgäldskontoret i April månad 1866 uppgjorde med Skandinaviska kreditaktiebolaget i Göteborg, för hvilken uppgörelse det utgjort ett bestämdt vilkor, att riksbanken af obligationsbeloppet skulle öfvertaga 1 million thaler. — Utskottet har noga redogjort för denna operation, utan att om densamma fälla något omdöme, mot hvilket beslut dock reservationer blifvit anförda, hvilka ogillat att riksbanken inlåtit sig uti denna affär, hvarigenom c:a 213 millioner riksdaler riksmynt blifvit undandragna lånerörelsen inom landet. Härom uppstod en lång och ganska intressart debatt, derunder det blef till komplett evidens bevisadt, att riksbankens fullmäktige handlat till landets verkliga fromma. Också återtogo de herrar, som mes. åyrkat ett misstroendevotum, detta yrkande, likasom å andra sidan de som yrkat ett särskilt uttryck af gillande läto detta falla, när propositionen om berättelsens läggande till handlingarne utan vidare yttrande besvarades med ett starkt ja. Hade ej tiden varit så långt frame skriden, så är det troligt att votering blifvit begärd, och hade då sannolikt ett gillande omdöme framgått ur rösturnan. I den långa debatten ähördes med synnerligt intresse hr Björcks fullständiga redogörelse för den omtvistade transaktionen och de bevekande omständigheter, som förmått bankofullmäktige att i densamma deltaga, hvarjemte frih. Gripenstedt, hvars klara föredrag blott alltför sällan höres i kammaren, tydligt framhöll hurusom inga kapitaler blifvit härmed undanryckta landets näringslif i förhållande till hvad som skulle hafva skett derest riksgäldskontoret nödgats dels upplåna medien inom landet, dels uppsäga sima utestående fordringar. I öfrigt talade för bankofullmäktige lirr Koch, Stråle, L. J. Hierta, grefvej Posse, Jul. Lindström, m. fl., hvaremot den ogillande meningen uttrycktes af hrr Mannerskantz, C. A. Larsson och Lönnberg. Den återstående delen af bankoutskottets berättelse rörer utlåningsräntans höjande öfver 6 procent samt inskränkning af lånetiden till högst 3 månader, i hvilket fall utskottet yttrat, att det visserligen icke, med afseende å de brydsamma förhållandena, funnit något skäl att missbilliga dessa åtgärder; men dock ansåge sig ,, böra framhålla den åsigten, att dylika åtgärder böra endast i högsta nödfall af riksbanken vidtagask. — Det är om denna sednare ,,klämm, som man väl kommer att orda i nästa plenum, som är utsatt till i morgon middag kl. 12. Den första kammaren har afhandlat samma ärender och medhunnit hela bankbetänkandet, derunder kammaren ogillat alla anmärkningar mot bankofullmäktiges förfarande i såväl det ena som andra hänseendet, hvarefter kammaren gifvit fullmäktige full decharge. I morgondagens plenum förekommer tillika lagutskottets utlåtande rörande helgdagarne, hvilket nog kommer att leda till debatter i båda kamrarne, ehuru föga hopp är förhanden, att saken skall för denna gång vinna det afseende, som torde i en framtid komma densamma till del. RIKSDAGEN. Till ledamöter i den nämnd, som eger att dömma huruvida högsta domstolens samtlisa Jedamg