Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1867, sida 1

helt och hållet derpä, att kammaren ansett sig vara för god att tjena till trappsteg lör er alltför otålig ärelystnad. ,Förtala, förtala blott; det stannar alltid något qvar! — Dessa törfärliga ord gälla dock långt mindre den offentliga smädelsen, ön det tyst kringsmygande sqvallret. Kan man, på allehanda vägar, blott göra gällande att den ledamoten af t. ex. en styrelse eller en -omit är oduglig, och att den ör det; a.v en annan har andra brister o. s. v., så kan snart den styrelsen eller komitöen vara underminerad. Lyckligtvis kan man, hvad vårt land och vår närvarande sty-else beträffar, svara till slika anvmärki inger, em de förnimmas: , Hvad går det för nöd på oss? Blir ej lag rättvist skipad? Går ej förvaltningen sin hederliga jemna gång? Visar sig ej i alla styrelsens grenar den största ber igenhet att befrämja hvad godt och nyttigt är? Visserligen — så lyder svaret dertill — men nu måste vi gå s amåt med all kraft. Här måste ske besparingar. Här måste ske reformer 0. s. v. Alldeles — det är vårt program. Men det torde väl vara skäl att riksdagen först visar hvad den i den delen åtrår, och ännu har detta ej blifvit så tydligt, att regeringen kunnat deraf taga någon impuls. Låt detta ske först, och se till om icke regeringen lyssnar till kamrarnes önskningar och tendenser. Först när den det icke gör, torde det bli anledning att se sig om efter andra män i Edra framåtsträfrande, demobrcatiska kretsar. Låt se, framförallt, hvad den första kammaren -— der J ju kunnen göra Edra röster hörda — företager sig. Dess första steg hafva, uppriktigt taladt, icke varit egnade att stödja en framåtgående och reformatorisk ministere. Men kanske blir det bättre hädanetter. Hvad här blifvit sagdt afser endast att gifva en liten flyktig blick öfver situationen, öfvertygad, som jag är, att ingen öfverraskning skolle vara i Sverges bygder oangenämare, än den som skulle ligga i framgången åt de planer, som bär blifvit antydda.