Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 februari 1867, sida 1

KCII ÖODCLLURKnaMC. Riksdagsbref. Stockholm den 17 Februari 1867. Riksdagens plena i går afton erbjödo I blott föga af intresse. I andra kammaren ventilerades från flera sidor några af lagutskottet återsända motioner, hvarmed utskottet ej velat befatta sig, enär de lagförändringar, som i dem blifvit töreslagna, ej voro af civillags natur. Motiorerna rörde dels hemmansklyfning och jordafsöndring, dels förändringar i kommunalförfattningarne. Här mötte den qvistiga frågan om utsträckningen af den s. k. ekonomiska lagstiftningen, hvars betydelse ligger deri, att den ligger i regeringens händer allena, utgörande från riksdagens sida blott sföremål för , önskningar; hvaremot vid förändringar af civillagen riksdagen eger beslutanderätt. — Det synes ej lida något tvifvel att ju, under tidernas lopp, mycke, som enligt 1734 års lag var civillag, blivit sedermera häntördt till den ekonomiska lagstiftningen, hvarigenom ett intrång skett i representationens rätt. När utskottet återlemnat motioner rörande skiftesstadgan, m. m, deriöre att de tillhörde den ekonemiska lag: iftringen, och när reservanterna mot detta utskottets beslut fordrade motionernas behandling af lagutskottet, så låg utan tvifvel i denna till ytan mindre betydande meningsskiljaktighet en fråga af ganska stor principiel vigt. Resultatet af debatterna bled, att andra kammaren återskickade motionerna till lagutskottet, adopterande alltså reservanternas mening mot majoritetens. I spetsen tör de törra står häradshöfdingen Hasselrot; tör den sednare utskottets ordförande grefve Erik Sparre. I nästa plenum förekommer bland annat lagutskottets utlåtande M 35 rörande regeringens proposition om ernående af den förändringens i k. kungörelsen ang. allmänna beväringen, att 10 S:as lydelse: , Under krig eller när eljest Wi pröfroa Rikets försvar det påkalla, vilje Wi till vapentjenst uppbåda antingen alla beväringsklasserna eller ock större eller mindre del etc. skulle blifva ,,eller eljest, när Wi finne omtanken för Rikets säkerhet det påkalla etc. Lagutskottet har tillstyrkt hvad Kgl. Maj:t i detta fall töreslagit, hvaremot dock Bälter Sven Ersson och Rosenberg reserverat sig, under yttrande, att en sådan makt, lagd i Kongl. Maj:ts hand, ,,lemnade rum för ett nästan obegränsadt godtycke, hvaraf kommande generationer torde få erfara nu icke ens anade följder. Det är antagligt, att derna sednare mening också bliv andra kammarens, och att detta särdeles fintligt formulerade förslag alltså kommer att törfalla. Detta leder mig till att vidröra några omständigheter, som böra beaktas vid bedömandet af många utaf denna riksdags andra kammares beslut. Majoriteten af denna kammare står afgjordt på den närvarande rådkammarens sida. Derföre skyggar den tillbaka för beslut, som skulle kunna rubba konseljen, vare sig i dess helhet, eller beträffande dess mest framstående ledamöter. Man känner nemligen alltför väl, att personer finnas, som endast afvakta ett gyansamt tillfälle, för att åstadkomma en ministerförändring. Till en början skulle man väl ej våga bilda en ren miristere af ,de trofaste 294, utan måste beqväma sig till en öfvergångsformation; men vägen vore dock banad för de nya förmågorna. Detta känner kammaren ganska väl och har fullkomligt reda på de personer, som arbeta i detta syfte både öppet och i tysthet; men man har ej lust att befrämja sidana planer, och derföre torde mycket blitva bifallet, som eljest blefve nekadt. enar gäller specielt om anslagen till utrikesdepartementet. Rörande detta departement har, såsom man känner, en ganska genomgripande: motion blifvit väckt af den unge representanten frih:e Joh. Liljencrantz, och lider det intet tvrifvel, att ju motionen skulle väckt synnerligt afseende, derest ej andra konsiderationer, som ansetts stå högre, kommit emellan. Äfven motionärens person har paralyserat saken, emedan man, kanske orätt, trott sig i densamma finna ett angrepp, förbundet med personliga bevekelsegrunder. Det behöfver ej fördöljas, att frih:e L. derefter funnit sin ställning i andra kammaren annorlinda än han Bsknatmon datta harar;