att förskaffa sig. — Ett medel att i någon män afhjelpa denna olägenhet och att försäkra Staten om att krigsbildningen inom våra officerskårer skall vara någorlunda jemgod med den inom andra armeer, vore att utvidga krigs-högskolan till en slags militär-akademi, till hvilken officersexamen vore tillräcklig inträdes-examen och vid hvilken nästan huru många officerare som helst kunde vinna inträde. Om än fordringarne på afgångsxamina sedermera endast blefve stränga för dem, som aspirera befordran vid artilleriet, fortifikationen och generalstaben, så kunde dock de öfriga tillegna sig ett kunskapsmått, som vore högre än för officerares i allmänhet, och derigenom skulle, inom kort tid, ej allenast ett högre militäriskt vetande, utan äfven ett lifligare intresse för krigareyrket, än nu, blifva en oundviklig följd. Genom Inrättande vid regementena af årliga underbefälsskolor i så stor utsträckning, att alla approberade rekryter kunde i dem upptagas, sku le indelta solda ten vinna betydligt i duglighet och medborgerligt anseende, och indelta armeen i viss mån blifva en bildningsarstit för en stor del af nationen, och allt detta i ännu högre grad, om, utom dessa regements-skolor, i Stockholm och Karlsborg (der kasernrum finnas i öfverflöd) underbefäls-skolor inrättades för hela armen. Här kunde äfven våra underofficerare, för hvilkas utbildande ännu icke blifvit sörj t. erhålla sådana kunskaper, att de vid utbrytande krig skulle kunna tjenstgöra såsom officerare och derigenom i väsendtlig mån bidraga till fylle de af den stora cfficersbrist, som annars komme att inträffa. Underbefäls-platserna borde armåens korr er och soldater kunna fylla, om rekryteringen förändras på sätt jag ofvan förer slagit, och om de erhålla den för dessa platser nödiga krigsbildningen. Vid dessa underbefälsskolor kunde äfven medlemmar af skarpskytteföreningarne erhålla undervisning, hysrigenom det blefve möjligt att från dessa föreningar få en värderik tillökning i befäl. Låtom oss nu först tillse huru det förhåller sig emot de skäl, som anföras för indelta armens bibehållande. Det heter; att vi ej för närvarande kunna tänka på möjligheten att bestrida alla de utgifter, som ett konskriptionssystems införande skulle förorsaka. Men om nu det kan bevisas, att dessa utgifter blifva vida mindre, än de som vårt nuvarande högst ofullständiga och bristfälliga försvarsväsende medför! Danmark får för cirka 7 millioner svenskt rmt en på det konseqventaste konskriptionssystem grundad armå af nära 65,000 man (deraf 14,500 man rese:v); med mycket längre öfningar för alla än som nu bestås vår indelta armk. Vårt nuvarande försvarsverk med cirka 30,000 man indelta och värfvade trupper — den föga öfvade och alls icke organiserade beväringen lemna vi aldeles ur räkningen — kostar, då indelningsverket inberäknas, minst det dubbla denna summa! Vere detta nog sagdt hvad utgistsfrågen beträffar. Hvad etor anbelangar den ifrågasatta villigheten hos sverska folket att underkasta sig den uppo kring af tid, som erfordras för vapenöfningar, så tänka vi nog högt om detta folk, att det icke ryggar tillbaka för en sådan uppoffring, notabene om man kan öfvertyga det om uppoffringens nödvändighe:.. Men man kan icke gerna begära, att vår allmoge, som saken i främsta rummet rör, skall åtaga sig alla de bördor konskriptionssystemets införande medför, och likafullt fortfarande vidkännas hela tungan af roteringsoch rustningsbesväret, hvilket, såsom vi snart gål att visa, snarare skulle ökas än minskas, om friherre Raabs grunder blefve antagna. Derför kan man aldrig tänka på införandet af ett förnuftigt och tidsenligt värnepligtssystem, så länge man ej beslutat sig för indelningsverkets uppgifrande. Då det talas om att indelta armåen bör kunna utbildas till verkliga ledare i krigstid för hela landets manliga befolkning, om den stamtrupp landet eger i den indelta armåena, ora inrättandet vid regomentena af årliga underbefälsskolor i så stor utsträckning, att alla approberade rekryter af indelta armåen i dem kunde intagas, samt. cerjemte om särskilta underbefälsskolor för hela armeen i Stockholm och på Carlsborg, så antyder allt detta, att den indelt armöen på en gång skulle blifva en s. k. stamtrupp för nationalbeväpningen och en plantskola för hela dess underbefäl. En stam finnes i alla armer, men denna stam omfattar alla de soldater som genomgått rekrytskolan. När armöerna i krig behöfva förstärkning, så erhålla de denna i de länder, der konskriptionssystemet införts, genora inkallade reserver, soldater, som, utgångne från aldeles samma vilkor och grunder som deras kamrater i armeen, ett eller ett par år varit hemförlosvade. Någon så beskaffad stamtrupp, som här är i fråga, finnes oss veterligen numera icke i någon europeisk arme med något anspråk på anseende. Stamtruppen skulle nemligen hvila på helt andra grunder, än, de öfriga elementerna i armen. Den skalle utgöras af soldater, som besutto nödiga militäriska insigter för att när som helst blifva underofficerare eller korporaler, under det beväringsynglingarne, ehuru i intelligens och verklig bildning ofta öfverlägsna sina s. k. ledare, ansågos för underlägsna i det rent militära och derefter behandlades. Huru menligt Sennor Aguila.