Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1867, sida 3

I en föregående motion har jag på anförda skäl vågat föreslå landshöfdingetjensternas indragning i mån af inträffande ledigheter. Samma skäl! torde äfven förefinnas för indragning af åtskilliga kollegier, presidentoch general-direktörsbefattningar, hvilka man ofta sett bortgifvas som sista reträtten för utslitna krafter, hvilket torde få bevisa att embetet mera är till för mannens än marnen för embetets skull. Att en bättre princip börjat göra sig gällande under sednare tiden måste dock erkävnas. Inom kyrkan finnas också dyrlegda chefs-embeten, som säkert, utan skada för kristendomslifvet, skulle kunna indragas. Ofta hafva motioner blifvit väckta om biskops-embetenas indragning, men frågan har strandat emot dåvarande grundlags föreskrift om biskoparnes sjelfskrifvenhet till rinsdagsmannakallets utöfvande. Detta hinder för deras indragning sinnes numera icke i våra grundlagar, och, på grund af de åsigter om sparsamhet jag här ofvan uttalat. vågar jag vördsamt föreslå, det riksdagen ville för sin del besluta att biskopsembetet måtte i mån af inträffande ledigheter indragas, deras prebende-pastorater med egna kyrkoberdar förses och deras öfriga inkomster för statsverket besparas. — ——10n..t.t:.vt