Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 februari 1867, sida 3

bete, ty de funno ej nägot, som kunde gifva. dem den minsta upplysning om hvad som skett, och förgäfves sökte de efter en dagbok, hvilken Rafael visste att den aflidne hade fört. Det hade varit en liten, temligen tjock bok, inbunden i rödt maroquin, men den fanns ingenstädes, och Bertrand, som hade varit närvarande, då rummen. först förseglades och sedermera öfverlemnades åt sennor Desterres, — ja, som sjelf hade hopbundtat de flesta papperen, försäkrade bestämdt att han ej hade funnit eller sett ett dylikt inbundet manuskript. Den gamle Aguila sjelf kunde ej hafva förstört dagboken, och således återstod endast den förklaringen, att boken jemte åtskilligt annat måste hafva blifvit undanskafsad samma dag som den gamle herrn afled, således ännu innan de lagliga formaliteterna hade vidtagits. En packe affärsbref anträffades, ehuru äfven de ej innehöllo det minsta angående den tillämnade försäljningen, — men det erfordrade likväl tid för de båda männen att genomse dem, emedan de ej ville lemna något obemärkt för att sedermera ej kunna göra sig någon förebråelse. (Forts.) Filosofiskt lugn. Den bekante franske filosofen Montaigne plägade i sina skrifter ofta anvånda uttrycket: ;,Det skola vi tala om längre ned. En dag stupade han i trappan till öfra våningen och rullade utför. Hans betjent, som stod nedanför och såg huru hans herre kom ramlande ned, ropade helt förskräckt: , Hur i Herrans namn går det nu, käreherre! — ,,Det skola vi tala om längre ned, svarade denne midt under sin omtumling.