Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1867, sida 1

AÄAAAA TTTTTAA — Angående folkskolenndervisningen. (Motion af hr P. Siljeström.) Att den allmänna bildningen — eller, om man vill, folkbildningen — endast i fria samhällen kan uppnå någon högre grad af utveckling, är påtagligt; men för så vidt denna bildning är beroende af offentlig undervisning, kan man äfven i sådana slags samhällen icke motse några fullt tillfredsställande resultater i detta hänseende, med mindre undervisningsväsendet är ordnadt på ett sätt, som öfverensstämmer med folkets politiska och sociala förhållanden. På grund af denna sanning och med fästadt afseende på de flera betydande förändringar i våra samhällsförhållanden, som inträffat under de sednast förflutna åren, får jag vördsamt föreslå några få modifikationer i de allmänna grunderna för ordnandet af vår offentliga undervisning, öfvertygad att genom desammas antagande ganska väsendtliga fördelar skulle vinnas. Jag afser härmed visserligen i främsta rummet folkundervisningen; men kommer äfven att, i sammanhang dermed, i en ej oväsendtlig punkt vidröra elementarläroverken. Hvad jag härmed först går att omnämna, kan måhända synas vara af liten betydenhet nog, etter det endast rör ett namn; men namnet står för en sak; och när saken är så framstående som i närvarande fall, förtjenar frågan om namnet allt afseende. Jag vill nemligen bedja att få föreslå ett fullkomligt afskaffande af sjelfva namnet folkskola. I sjelfva verket ligger, efter min öfvertygelse, största hindret för folkskolans lyftning just i den omständigheten, att hon anses vara endast en skola för folket, d. v. s. en skola för massan af nationen, men icke för de förmögnare och mera bildade klasserna, för hvilkas barn man äskar att staten skall underhålla särskilda undervisningsanstalter med till en stor del samma undervisningssfer, men med större omsorg och kostnad organiserade. Sådant är nemligen förhållandet i verkligheten, om än icke i princip erkändt, och så länge detta förhållande eger rum, så länge folket, i politiskt hänseende numera förenadt till en klass, likväl i den offentliga undervisningen är skiljdt i två läger, skall man aldrig lyckas att hes den förmögnare och mera bildade delen af nationen väcka ett allmännare lifligt intresse för folkundervisningen; och utan ett sådant intresse åter är det å en annan sida föga sannolikt, ja till och med otänkbart att folkskolan skall kunna utveckla sig till någon högre grad af fullkomlighet. Hon kommer under sådant förhållande att alltjemt i mer eller mindre mån bibehålla den karakter, som varit dess ursprungliga, nemligen den af en filantropisk anstalt, och kan såsom sådan svårligen få den lyftning, som en institution af så hög medborgerlig betydelse fordrar. Hon kommer under sådant förhållande mer eller mindre att lefva på nåd, både andligen och lekamligen taladt; och man har, bland annat, i förstnämnda hänseende blifvit ledd till detta olyckliga spörjsmål om ett kunskapsminimum, som skulle vara nog för massan af folket, — något som, efter mitt förmenande, mycket bidragit att i sjelfva roten qväfva den uppspirande folkbildningen. På grund af hvad nu blifvit anfördt — och mycket mera skulle kunna tilläggas, om ej, såsom jag har anledning tro, all vidlyftighet härvidlag vore obehöflig — och då det är kommunen, som väsendtligen har underhållet och vården af folkskolan sig anförtrodda, synes namnet folkskola lämpligast kunna utbytas mot det af kommunalskola, hvilket följaktligen är det törändrade namn jag tillåter mig föreslå. — Denna benämning antyder ingenting annat än skolans ställning i förhållande till kommunen, och utesluter icke antagandet af hvilka underafdelningar eller klasser som helst, de må heta småskolor, rotskolor, sockenskolor eller hvad man behagar. Den utesluter endast all ond åtskillnad mellan folkklasser, äfvensom all antydan om något kunskapsminimum; den innebär ingenting, som skulle kunna syfta att inskränka nk—————X ÅA —————Å-— EXET stra benet uppdraget, mera låg än satt på sin sängställning och blott stundo FT ar 1 1 22 22 AR