Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 februari 1867, sida 1

stra benet uppdraget, mera låg än satt på sin sängställning och blott stundom med ett eller annat ord deltog i samtalet. Gästerna bestodo föröfrigt omisskänneligen af ganska blandade elementer, icke blott med hänsyn till samhällsställning, utan äfven till färg. De flesta härstammade på mer eller mindre långt håll från Afrika; men äfven en hvit Caballero, hvars drägt förrådde att han tillhörde de högre klasserna, satt ibland dem, och ehuru han torde utöfvat en viss myndighet öfver de andra, tillät han dem likväl här fullkomlig frihet; två af de öfriga hade omisskänneligen negerblod i ådrorna, men den tredje var en så kallad cholo, ett ord af ganska sväfvande betydelse, som visserligen förutsätter indianskt blod, men dessutom äfven låter ana alla andra racer. Det finnes cholos till och med bland de rikaste familjerna, och äfven denne unge man tycktes härstamma från de gamla infödingarne. Men han såg utlefvad ut; ögonen lågo djupt in i hufvudet och blickade skyggt omkring, dessutom var hans språk blandadt med de gemena eder, hvarpå det spanska elementet i Sydamerika är så rikt. — Corona, vid satan, ropade den hvite, som hade lagt sin venstra armbåge långt fram på bordet, medan hans hufvud hvilade mot handen, och hans högra benlåg utsträckt på bänken, utan att han det minsta ändrade sin ogenerade ställning, — hvilken vind har blåst dig hit, min gosse, eller har du vädrat upp något? (Foi1s.)