skolans sulla frihet att utveckla så långt förhandenvarande tillgångar medgifva. Att för öfrigt undervisningen i sina hufvudgrunder, oafsedt det förändrade namnet, hädanefter, såsom hittills, borde regleras genom allmän skollag, faller af sig sjelft. Så mycket om namnet. — Hvad nu sjelfva saken beträffar, så följer redan af hvad ofvanför i största korthet blifvit anfördt, att kommunalskolan borde anses såsom ej blott en skola för folket i vanlig bemärkelse, utan såsom en för alla klasser gemensam bottenskola; hvaraf vidare följer, att staten icke borde behöfva underhålla några särskilda läroverk till meddelande af undervisning i sådana stycken, som kunde inhemtas i kommunernas läroanstalter. Ser man närmare på saken, torde det befinnas, att ej mindre en skyldig rättvisa mot det stora flertalet af nationen, än en sund åsigt af sjelfva uppfostringen talar för ett sådant ordnande af det offentliga undervisningsväsendet. Förslag i denna syftning hafva ock vid föregående riksdagar blitvit gjorda, ehuru hittills lemnade utan afseende. Dessa hafva väsendtligen gått ut derpå att från elementarläroverket afsöndra vare sig första eller första och andra klassen, såsom numera genom folkskolan gjord obehöflig. Jag trer likväl för min del att detta förslag icke innebär hela lösningen af frågan. Jag tror att folkskolan numera kan med skäl uppställa såsom sitt mål att bibehålla lärjungen ända till omkring 14:de älders-äret; och detta skulle således äfven bestämma den gräns, som härvidlag borde komma i fråga. Utan att för det närvarande således vilja föreslå någon styckning at elementarläroverket eller någonting, som kunde menligt ingripa i ett redan förhandenvarande undervisningsbehof, skulle jag likväl vilja tillåta mig att förorda följande förslag, som afser att förbereda den anordaing af de offentliga läroverken i deras inbördes förhållarde till hvarandra, som ofvanför angifvits. Hvad jag ville föreslå vore nemligen att elementarläroverken så ordnades, att lärjungens undervisning till omkring 14:de ålders-året — i medeltal räknadt — icke omfattade andra läroämnen än sådana som böra förekomma i folkskolan, d. v. s. icke annat än svenska ämnen. Härigenom skulle elementarläroverkets lägre klasser kunna tjena såsom ett slags mönsterskola för folkundervisningen, på samma gång sjelfva elementarundervisningen vunne befrielse från den olyckliga arbetssplittring, hvaröfver alla nu klaga, men för hvars afhjelpande ingen tyckes vilja göra något. Sedan efter hand undervisningen i folkskolorna mer och mer höjt sig, skulle till betydlig besparing för statsverket — öfriga och större fördelar att förtiga — de ifrågavarande lägre klasserna af elementarläroverket kunna indragas och hela denna del af undervisningen öfverlemnas åt kommunernas skolor. Man bör ej föreställa sig, att detta först då skulle kunna träda i verket, när hvarenda kommunalskola i stad och på land uppnått en så hög grad af utveckling. Det är deremot att antaga, att åtminstone en stor del af städernas folkskolor ganska snart skulle lyfta sig till den ståndpunkt, som erfordrades, — något, som ur flera synpunkter skulle lända dem sjelfva till en utomordentlig fördel; och när detta en gång skett, skulle det utan tvifvel komma att befinnas mycket lätt att utan statens mellankomst sörja för denna del af det uppvexande slägtets undervisning. Detta är emellertid en sak, som tiden finge uppvisa, och som för öfrigt troligen skulle gestalta sig olika på olika ställen; hufvudsaken vore nu att genom en för ändamålet afpassad organisation af elementarläroverket förbereda den åsyftade enheten, och detta är något, som när som helst kan genomföras icke allenast utan men, utan tvärtom, då allt väl öfverväges, till stort gagn för uppfostringen och undervisningen. Sedan nu härigenom, efter mitt förmenande, det offentliga undervisningsväsendet blifvit fotadt på en nationel och med våra medborgerliga förhållanden mera öfverensstämmande grund, än för närvarande är fallet, skulle för det andra komna i ordningen att tillse, att handhafvanlet af skolans angelägenheter äfvenväl ställles i närmaste samband med dessa förhålanden. Jag skall i det afseendet fästa nig uteslutande vid folkskolan, eller, som jag ill kalla henne, kommunalskolan och dess ngelägenheter. Sjelfra detta namn, likom lagens både anda och bokstaf säger isserligen att vården af den ifrågavarande ndervisningsanstalten väsendtligen är komnens sak och således en civil angeläenhet; men enligt gammal tradition och g eger likväl fortfarande ett betydande cklesiastikt inflytande rum; och jag bewar, att detta blandade system icke är gnadt att medföra några särdeles helsoumma verkningar eller att åstadkomma en liflighet och kraft i befrämjandet af lkskolans utveckling, som detär min öfertygelse att man med större sannolikhet calle kunna påräkna af en rent kommuAl otrpnalen MR solo 6 — 6 få Ö — Å Z 0 — my näl