Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1867, sida 3

; : Motion i solkskolesrågan. (Af hr Ilasselrot.) Det torde numera anses för en obestridlig sanning, att, likasom ett folks lycka och välbefinnande till väsentlig del beror på den grad af upplysning och sedlighet, hvarpå det sig befinner, den enskildes väl är beroende af det mått af bildning, vett och dygd han kunnat förvärfva samt att följaktligen mannens lycka och framtida väl till stor del beror på den uppfostran han erhållit, på arten och graden af den gudsfruktan och de kunskaper barnet och ynglingen bibringats. Om detta är en sanning, följer deraf, att folkskolan, som för folket i allmänhet, näst hemmet, är den bildningsanstalt, der barnet och ynglingen skall fostras till vett och till dygd, har sin stora betydelse vid utvecklingen af ett folks andliga krafter. Denna institution, som i sig innebär fröet till en välsignelserik framtid för vårt folk, har ock af regering och folk omfattats med all huldhet och välvilja. Den har dock icke ännu vunnit den utbildning och stadga, den bör hafva för att fylla sitt stora ändamål: att bibringa gudsfruktan, upplysning och medborgerlig dygd åt ett folk, som har rättigheten att styra sig sjelft. Genom den inspektion af folkskolan, som under sednare tiden utöfvats ej mindre af staten än af en del landsting, har den upplysning nemligen vunnits, att folkskolan på många orter icke är hvad den kunde och borde vara, samt att den i allmänhet icke motsvarar de billiga anspråk, man på grund af 1542 års folkskolstadga på den eger. Ja, man har erfarit att på många orter undervisningen i folkskolan sällan sträcker sig utöfver inhemtandet af bildningens medel — färdigheten att läsa, skrifva och räkna, men icke till bildningen sjelf, så att endast ett litet såtal af allmogens barn fått lära något af de till allmän medborgerlig bildning hörande nödiga kunskapsämnen, såsom, utom religionkunskap; historia, geografi, modersmålets skrifvande, naturlära, de allmänna begreppen af geome