Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 februari 1867, sida 3

skall vara sjelfskrifven ledamot af skolstyrelsen med rätt och skyldighet för honom, om han finner beslut, som af skolstyrelsen fattas, stridande mot lag eller skolans gagn, att underställa beslutet vederbörande myndighets pröfning. Hvad organisationen betraffar, vågar jag såsom ett fel anmärka, att i stadgan icke finnes ovilkorligen föreskrifvet, att i hvarje skoldistrikt, det må bestå af en eller flera socknar, skall finnas minst en fast skola samt derutöfver så många småskolor, som behofvet påkallar. Det i skolstadgan härifrån medgifna undantag och rättigheten att besörja barns undervisning i flyttbara skolor må hafva varit berättigadt år 1842; men är det icke nu. Om med folkskolan skall fvinnas dess mål, allmän medborgerlig bildning, är påtagligt, att den måste vara fast med oafbruten verksamhet under lästerminerna samt att lärarne i den fasta skolan befrias från bokstafsundervisning och stafning. Folkskolan, som bör afse den egentliga folkbildningen. är nu, sådan den på de flesta ställen är inrättad, ej annat än en innanläsningsanstalt; och ett enda barn, som, sysselsatt med stafning, fordrar lärarens omedelbara undervisning, kan, sedan monitörssystemet numera är öfvergifvet, i väsentlig mån förringa eller förstöra nyttan af de öfrigas skolgång. Om folkskolan alltså skall medföra det gagn man önskar, måste skolläraren befrias från bibringandet af den första färdigheten i innanläsning och skrifning, genom ovilkorligt stadgande om småskolors inrättande i tillräckligt antal för serskilda distrikter och genom bestämmande af ett visst mått af kunskap för intagande i den egentliga tolkskolan. För småskolors inrättande förefinnes dessutom ett annat lika giltigt skäl. Då man nemligen icke lärer kunna begära att i allmänhet mer än en fast skola inrättas i hvarje skoldistrikt, men dessa ofta ha den utsträckning, att de yttersta hemman derinom, äfven om den fasta skolan har ett centralt läge, ligga två 3 tre qvarts mil från skolan samt man icke ens kan ifrågasätta att barn af sju eller åtta års ålder i alla årstider flera dagar i veckan skola vandra denna långa väg till och från skolan, så uppstår redan häraf ett oafvisligt behof af småskolor, och dessa äro påtagligen alldes oundgängliga för folkundervisningens framgång. Såsom brister i skelstadgan tillåter jag mig äfven anmärka, att densamma icke ovilkorligen påbjuder att gossarne i skolan öfvas i gymnastik, exercis och krigiska lekar och att undervisning lemnas i trädgårdsodling samt att för sådant ändamål och ej för lärarens enskilda behof vid hvarje fast skola skall finnas planteringsland tjenligt till trädgårdsskötsel, och anser jag mig icke kehöfva inom denna högtärade kammare utveckla skälen för behöfligheten af dsssa stadganden. Såsom ett slutligt mål, till hvilket man i fråga om underrisningen i allmänhet bör sträfva, synes mig vara att undervisningen i folkskolan och de j första klasserna af elementarläroverken sammanföras och ordnas sålunda, att de två lägsta klasserna i sistnämnda läroverk indragas och ersättas af! folkskolan, som organiseras så, att lärjungar, som genomgått den, kunna intagas i elementarskolans första klass, hvilken då bör motsvara den nurarande tredje med någon omflyttning af läroämnen,: så att t. ex. tyska språket först förekommer i denna klass. Många och stora fördelar skulle utan tvifvel! härigenom vinnas, såsom en närmare sammanslutning af samhällsklasserna, en betydlig minskning! af de olägenheter, hvaraf elementarläroverken nn lida till följd af öfverbefolkning i skolorna och deraf uppkommande brist på utrymme och lärarekrafter, besparing af kostnader för den enskilde och för staten, enär barnen i de spädare åren då ej behöfde skickas från hemmet, och den kostna 1, som nu utgår dels till lärarne i elementarläroverkens nämnde klasser och dels till tväklassiga lärorerk, hvilka då såsom öfverflödiga kunde indrai; gas, skulle kunna besparas och användas till utbildning af folkskolan; men då denna måhända icke ännu hunnit den utveckling, att förslaget för närvarande låter sig genomföras, har jag endast velat på detta sätt antyda min åsigt i ämnet. : Men äfven till den organisation af folkskolan, !: som jag för närvarande anser nödig, saknar fol1 forderliga tillgångar, äfven om dervid i beräkning tagas de ej obetydliga bidrag, som af staten för närvarande till folkskolan lemnas; och ehuru jag lika mycket som någon annan inser nödvändigheten för såväl den enskilde som staten att: under nu för handen varande brydsamma förhållanden iakttaga all möjlig sparsamhet, synes det ket, tryckt af skattebördor såsom det nu är, i i ( mig dock klart, att njugghet här vore slöseri eller ett förspillande af nationens andliga krafter, hvilka, för hvarje stat lifsnödvändiga, äro det i ännu högre grad för en mindre; och jag anser följaktligen af nöden att staten ännu kraftigare än förr bispringer folket vid ordnande af dess solkskole-; väsende, dervid det torde finnas lämpligast att staten för detta ändamål till kommunerna afståär hela den personella skyddsafgiften, derutöfver anslag fortfarande såsom hittills torde blifva nödiga : för att understödja fattiga församlingar vid upprätthållandet af deras folkskolor. Såsom ett bevis uppå huru ojemnt denna tunga faller och följaktligen huru angeläget det är att ett anslag lemnas till utjemnande af denna olikhet, beder jag att få nämna, att, då hvarje hemman i en socken af det pastorat jag tillhör och der ett hemmans medelvärde nu ej kan skattas högre än till 10 ål. 12 tusen rdr, till folkskolan årligen betalar öfver 40 rdr, ett hemman i det rikare Wadsbo bärad af Skaraborgs län, der hemmansvärdet är fyradubbelt högre, till folkskolan ej skattar mer än 10 rdr; och synes det mig följaktligen vara billigt, att vid fördelningen af anslagen till solkskolan afseende å sådana förhållanden bör fästas, så att åtminstone någon del af dessa medel användes till utjemnande af dylika missförhållanden. På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, får jag vördsamt föreslå: 1:0 att riksdagen måtte hos K. M:t i underdånighet anhålla om den ändring i 2 1 mom. af i K. stadgan om folkundervisningen i riket den 10 Juni 1842, att pastor ej skall vara sjelfskrifven ordförande i skolstyrelsen, utan att dertill må inom distriktet utses den, som till denna befattning anses lämpligast, samt att kyrkoherde eller den prestman, som hans ställe företräder, skall såsom skolans inspektor vara sjelfskrifven ledamot af skolstyrelsen, med rätt och skyldighet att vederbörande myndighets pröfning underställa sådana skolstyrelsens beslut, som han finner strida mot Jag eller skolans gagn, samt att riksdagen, i öfverensstämmelse härmed, ville för sin del besluta den förändring i Kongl. förordningen om kyrkostämma, kyrkoråd och skolråd den 21 Mars 1862, att kyrkoherden eller den hans embete förestår eller den prestman som han dertill förordnar, ej må vara sjelfskrifven ordförande i skolrådet, utan att dertill må inom skoldistriktet utses den som till denna befattning anses lämpligast; 2:o att riksdagen ville hos K. M:t i underdånighet begära bestämda föreskrifter i följande hänseenden, nemligen: a) att i hvarje skoldistrikt skall vara minst en fast skola med vederbörligen godkänd lärare och derjemte minst en småskola eller flera sådana, efter som beholvet påkallar; b) att ett bestämdt kunskapsmått må fastställas såsom vilkor för inträde i den fasta skolan; c) ait alla gossar i den fasta skolan ötivas i aumnactib Avarninr ApanfannX vändningar väö