Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 februari 1867, sida 2

annan form hemsöker menskligheten. Denna källa är enligt Dagligt Allehanda frihandeln. Ännu har ifrågavarande protektionistiska organ icke talat till den grad rent ut sin mening, att hon förklarat de snöstormar, som under innevarande vinter så ofta hämmat våra kommunikationer, förorsakade af frihandeln och varande en naturlig reaktion mot det system, som sträfrar att underlätta samfärdseln och varuutbytet menniskor emellan; men det torde väl icke dröja länge, innan Allehanda kommer derhän, och hon skall säkerligen icke heller då vid sin sida sakna en trogen medkämpe i Väktaren. Visst är, att de argumenter, som Allehanda framdrager för sin åsigt, att den betryckta ställning, hvaröfver jordbrukare nu klaga, har sin rot i frihandeln, skola, utan att förlora i kraft, låta använda sig till bevis för att samma frihandel förorsakar snöstormar, soloch månförmörkelser, potatissjuka o. s. v. Det är emellertid märkvärdigt att se, huruledes jordbrukarne i allmänhet göra sig döfva för Allehandas utomordentliga upptäckt på nationalekonomiens och fysikens område. Så starkt som jordbruksintresset är representeradt i våra kamrar, hafva dessa likväl korsat tidningens alla förhoppningar på en protektionistisk riksdag. De förstockade jordbrukarne vilja icke inse, att deras räddning måste ligga i ett skyddstullsystem, som, om det i utlandet tillämpades mot svenska jordens produkter, skulle kunna tillintetgöra vår spanmålsutförsel och som, tillämpadt här hemma, måste fördyra de fleste artiklar, hvaraf vår åkerbrukande befolkning har behof. I sin blindhet vilja de icke begripa, att frih. Gripenstedt är orsaken till den penningförlägenhet, hvaröfver jordbrukarne i alla Europas länder klaga, ehuru detta borde vara tydligt redan af den omständighet, att det är det protektionistiska Österrike — som för sina skyddstullars skull måste vara det förnämsta töremålet för friherrens hat — hvarifrån de mest hjertskärande ropen öfver jordegarnes olyckliga ställning och jordbrukets förfall nå våra öron. Och sålunda finner man, att äfven den af häradshöfd. C. Hasselrot inlemnade, (i Handelstidningen för gårdagen meddelade) motion, som bland annat föreslår bankovinstens öfverlennande till hypoteksbanken i och för jordbrukslån, dock, till undvikande af missförständ, uttryckligen reserverar sig mot den föreställning, att motionären bland orsakerna till den tryckta penningställningen räknar den friare handelslagstiftningen. Detta är hårdt. Dock bör det kunna lända Dagligt Allehanda till tröst, att under tider af betryck, då man på alla, äfven de omöjligaste, håll efterletar och tror sig finna orsaken till sörhandenvarande svårigheter. Profeter af Allehandas skaplynne ega det tillfälle, som annars är dem af sunda förnuftet förnekadt, att vinna en eller annan proselyt för sina meningar. Så plägar det vara, och ehuru vi ännu icke förnummit några spår till en sådan framgång för Allehandas agitationer, bör en dylik dock hafva någon utsigt för sig, om Allehanda (hvilket icke bör falla sig svårt för henne) beslutar sig för att understödja alla de hugskott, som föranleda det ena eller andra mindre välbetänkta förslaget till penningförlägenhetens afhjelpande. Det är under sådane omständigheter fignande, att den förnämsta organen inom hufvudstadens press, alltemellanät under rubriken ,,Ekonomiskt upptager dagens finansiella och nationalekonomiska frågor till behandling på ett sätt, som är egnadt att reda och icke att förvirra begreppen. I en af dessa artiklar skrifver Aftonbladet: 5Om det ej vore osviklig sanning, att friheten i Sverge blifvit en ljuf vana och att följaktligen den fria yttranderätten allmänneligen betraktas såsom cn säkerhetsventil, genom hvilken allehanda komponerade gasarter understundom utströmma, så skulle man af fällda yttranden från det protektionistiska lägret kunna förledas tro, att vårt kära fosterland stode vid branten af en afgrund. Uti Dagligt Ållebanda igenfinnes en i mörka färger hållen skildring öfver ställningen; denna skildring, späckad med utgjutelser af harm öfver det misslyckade försöket att förmå riksdagen återvända till en protektionistisk tullagstiftning, afslutas med följande reflexion: Det är bara några hundra tusen futtiga näringsidkare och jordbrukare samt en eller annan million arbetare, som af dem skulle hafva sin bergning, hvilka se surmulna ut och mumla något mellan tänderna. Sedan