få påpeka den, att priset beror af tillgång och efterfrågan. Denna sanning gäller såväl varor som lega eller hyra för kapital. Kapital förekommer i en oändlig mångfald såsom jord, byggnader, bruk, skog, verkstad, räntebärande papper etc. Kapital är i de flesta fall verkstäldt arbete. Läksom en mängd förarbeten under förflutna århundraden blifvit fullbordade innan den höga kultur vi nu bevittna kunnat uppnås, på samma sätt bidrager nu kapitalet, som representerar det verkställda arbetet, till att främja och samverka med det arbete, som skall verkställas. Penningkapitalet må icke förblandas med mynt eller penningar. Penningekapitalet representeras af den räntebärande förskrifningen, och just emedan en förskrifning är räntebärande och gifver afkastning har den en viss benägenhet att förblifva i hrila eller röra sig långsamt. Lenningen, vare sig sjelfva myntstycket eller dess representativ banksedeln, är icke räntebärande, och just emedan den är ofruktbar återgifves den så fort som möjligt åt allmänna rörelsen eller hvad man i dagligt tal kallar cirkulerar. Endast när kapitalet öfvergår från en sorm till en annan, förvandlas det för tillsället till banksedlar eller penningar. En hvar inser lätt, att om man har att välja emellan att gömma en banksedel eller en god räntebärande obligation å lika belopp, så gömmer man helst den sednare, emedan den äfven skrinlagd ger afkastning. För att nu visa huru priset be-J ror af tillgång och efterfrågan jemväl i afseende på penningkapital, så behöfver endast crinras derom, att när räntesoten, som i detta fall är detsamma som priset, är hög, så motsvarar tillgången på pen-; ningkapital icke efterfrågan, hvaremot, s) när räntefoten är låg, tillgången fullt motsvarar efterfrågan; alltid förutsatt likväl att de räntebärande papper, som finnas isj marknaden, innebära full säkerhet, så att ; den som eger ett penningkapital ej behöf-j ver göra en särskild beräkning tör lån-!, gifvarens risk. Med tillämpning af dennafj vår uppfattring på det kända 1örhållande,att intecknade skuldebref finna svårighet !) att placeras, så är det lätt ådagalägga, att tillgårgen på intecknade skuldebref vida öfverstiger efterfrågan, och det alldeles icke emedan mindre penningkapital a under sednare åren blifvit placeradt uti sa intecknade skuldebref, utan emedan in-f tecknade skuldebref af antaglig beskussenhet e vunnit en så ansenlig tillökning. Mängen, erinrar sig utan tvifvel den tid, då en in-ft teckning inom halfva taxeringsvärdet all-y mänt betraktades såsom ett kassapapper, hvilket lika ledigt, som nu för tiden ettbankdepositionsbevis, kunde förvandlas il penningar. Vid den tiden hade de all-sg männa kassorna ofta betydliga belopp ståä-ende räntelösa i riksbanken, just emedan tillgången på intecknade skuldebref inom halfva taxeringsvärdet ej motsvarade efterfrågan. Hur har denna tillgång på intecknade skuldebref blifvit så ymnig? 5 a I att gå långt tillbaka skola vi söka klarligen ådagalägga, att just den ymniga tillgången på intecknade skuldebref inom halfva taxeringsvärdet vida öfverträffat ef-ti terfrågan och följaktligen i och för sig låt nödvändigtvis minskat begärligheten på dessa fullkomligt goda räntebärande pap-k per. År 1860 utgjorde taxeringsvärdet! för fasta egendomen 809 millioner rar. be Hela verlden känner att den gamla taxe-lic ringen var mera nominel och att det s gkulle hafva varit den briljantaste affär pm i verlden att då för tiden få köpa sven-!be ska fastigheter till taxeringsvärdet. Enint förändring vidtogs under de följande åren : i syftning att komma sanningen närmare och resultatet blef att taxeringsvärdet för år 1864 utgjorde 2,274 millioner rdr. Som man finner, kunde intecknade skuldebref inom halfva taxeringsvärdet år 1860 ej utfärdas för högre belopp än 404,500,000 rdr, hvaremot intecknade skuldebref inom halfva taxeringsvärdet för år 1864 kunnat utfärdas för rdr 1,137,000,000. Således ! sk en möjlig tillökning i marknaden af inteck-ök nade skuldebref inom halfva taxeringsvärhy det af 732,500, 000 rdr. Vi säga icke att i fasta egendomen är så högtzintecknad som i ve intill halfva det nuvarande taxeringsvärda det, men vi påstå bestämdt, att uti dessa Sl: siffror jemte den kända benägenhet, som j sti varit rådande, att nästan utan eget kapi-id tal inköpa fast egendom, måste orsakerna i101 sökas till det kända förhållande, att till-til gången på intecknade skuldebref öfverstigit hy efterfrågan och varit vållande till en minshy skad begärlighet för dessa papper. Lan-be dets kapitalförmögenhet har icke tillväxtjen i breåd med de förhöjda taxeringsvärdena, hö men nog äro besparingarne så stora, att att ett vida större penningkapital blifvit nu!sly placeradt uti sastighets-inteckningar, än afe det, som år 1860 mot dylika säkerheter lät var innestående. I sin ifver att utfinna!do orsaken hvarföre den betydliga tillöknin-jat! gen af intecknade skuldebref ej kunde till finna villig placering, har man hänvisat jön på de enskilda bankerna och sökt göra Åt. troligt, att dessa institutioner rentaf ab-lal sorberade penningkapital. De måste lik-!8e väl för att kunna existera åter-utlåna det d-r till allmänna rörelsen och de äro i sjelfva oci verket ingenting annat än mellanhänder. som, mot den ersättning en fri konkurpå rens bestämmer, ikläda sig risken att hos va långifvaren ansvara för låntagaren. Man nir har påpekat de betydliga innestående de-säf positionerna; dessa utgöra likväl enligt se-slu hast offentliggjorda uppgifter för alla del onskilda bankerna endast 23 millioner att ar H OC dr Ki