vill styrelsen för saktoriet tillgodogöra sig allt det myckna och dyrbara arbete son blifvit nedlagdt på kammarstycke, lås etc. om t. ex. Peabodys eller Remingtons ge vär blir antaget som medell. Väl har jag mig bekart, att en så kallad förändringsmodell blifvit inlemnad till gevärskomiten. men denna blir alltid ofullkomlig och vida underlägsen ofvannämnde tvenne modeller, oberäknadt det betydligt högre pris, hvartill gevären komma att stå, då de knappt färdiga och inlemnade på förrådet måste uttagas till förändring, för at icke tala om det löjliga att samtidigt som man förfärdigar ett antal gevär man funderar, huru man lämpligast skall ändrdem, då de blifvit färdiga. Tvärtemo allmänna tanken förefaller det härvid som staten skulle vara förmögen och ingen sparsamhet af nöden. Skulle det icke fallit sig vida fördelaktigare och billigare att tillsvidare uteslutande tillverka sådana enskilda gevärsdelar, som kunna användas, hvilken den nya modellen än må bli, såsom pipor, bajonetter och diverse beslag? Väl torde faktoriets styresman vara färdig svara härpå att med de resurser, som nu finnas, kan icke tlera än så och så många pipor etc. tillverkas pr år, och hvad skulle man i detta fall gifvit alla låssmeder att göra? Men jag och flere med mig torde vara af annan tanke. Det tyckes som anskaffandet till faktoriet af några borrbänkar och öfriga maskiner skulle för staten varit en ringa kostnad i jemförelse med de stora och helt och hållet bortkastade summor som blifvit utbetalta och ännu utbetalas på fullfärdandet af odugliga gevär. Genom ett sådant förfarande hade ju lika många arbetare som förut kunnat sysselsättas och derjemte en betydlig vinst i mer än ett afseende tillskyndats staten. För det första hade staten haft valuta för sina utbetalta pengar i de anskaffade nya maskinerna och i det stora antal dugliga gevärsdelar, som derigenom funnits, då en ny modell blifvit antagen, och för det andra hade dess faktori i närvarande stund, då man med sådan skyndsamhet måste anskaffa vapen, kunnat säga: så och så många pipor etc. hafva vi färdiga och så många gånger flera än förut kunna vi tillverka, och till deras fullfärdande kunna vi påräkna några hundra skickliga arbetare i Eskilstuna fristad. Hvad detta sista vidkommer tar jag mig friheten fästa herrar riksdagsmäns uppmärksamhet derpå att icke genom ett brådhastadt inköp af utländska gevär offra stora summor åt utlandet, då Sverge sjelft eger skickliga arbetare och tusentals af dessa måste i brist på arbete både svälta och frysa. —n.