Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 5 februari 1867, sida 3

nådhasernetsigsoljekau. Sist. rätten sör bvad 2 Lördag hölls vid rådhusig om den olyckshändelse, len 13 sistl. December n. der spåret nära len går öfver landsvå en, hvarvid tvenne ila en sorvagn och tillnöriga torparen Johannes Svensson från Åsaka socken, sammanfade å banan med ett ankommande tåg, hvi ket hade till följd att hästarne blefvo krossade af lokome Baningeniören JIed lröm var å Jernvägsstyrelsens sida närvarande vid förhöret och upplyste, att ifvi ord för den vid händelsen uppkomna s skada å hästar och seldon. Danne hade ej heller vid förhöret inställt sig. Banvaktaren J. Svensson, som har sin station vid ett ställe kalladt -Fåfängam--, beläget vid en krökning af banan, vidhöll sin förut: na berättelse, att då tåget närmat sig, hade han derom signalerat med hvitt sken åt Lljenstjerna, som är stationerad der olyckan timade. Som något svar ej följt härpå, hade han, genom att visa grönt sken, underrättat lokomotivföraren att banan vore oklar. Farten saktades äfven till följd häraf. Banvaktaren Pmanuel M:n Liljenstjerna berättade, att han hade, c:a 10 minuter före det tåget bordt anlända, ingått i den postkur, som är stående vid banan, för att invänta detsamma. Vid vestämd tid hade dock ej något tåg afhörts, utan anlände det först 45 min. sednare. IIan hade icke märkt någon signal från Svensson, utan blott genom ud med hvisselpipan blifvit uppmärksamsjord på att tåget vor i annalkantte och då skyndsamt öppnat den närmast varande grinden öfver vanan för att afspärra landsvägen. Liljenstjerna hade dervid märkt Svensson komma körande från staden i skarpt traf och tillropat honom att stanna. Detta hade han dock ej gjort, utan kört in på vanan, hvilket Liljenstjerna väl försökt hindra men icke förmått. Tåget ankom nu med detsamma, ivarvid hav, för att icke blifva öfverkörd, måste kasta sig i diket. Grindarne. upplyste han, voro så belägna, att den, som närmast postkuren och er honom först öppnades, aistånger vid tågens förbikart den sida af landsväg hvilken leder till staden eller motsatt den sida, hv äriträ n Sve ussoninkommit å banan. Liljenstjerna ans att banvakten vid s. k. njgaanhärdt, när hans signal icke besvarats t söreskrift, gifvit stoppsignal meSignallycktan, hvars ljus vilseledt lokomotivföraren, medgaf han att ha ställt i fönstret å postkuren Lokomotivsöraren Elf sade sig märkt varnings sigualen vid -Påsängan-, hvarför han saktade färten och gaf sional med hvisselpipan samt fortsatte med samma fart, heist då ett hvitt sken syntes ån Iilje enstjernas station, men befanns härleda från den af honom i fönstret ställda lyckta. Vid tågets ankomst sågos hästarne inkomma iffull fart å banan och i detsamma skedde sammanstötningen, hvarvid hästarne lössletos från vagnen och blefvo dödade. Ingen menniska syntes då på banan. Å lokomotivet skedde ingen vidare skada än att signallycktan å maskinen sönderslogs. Ett at Liljenstjerna inkalladt vittne, torparen Anders Hansson, hördes derefter, men hade icke nå sot vidare att berätta, än att han, som varit på besök i L:s några alnar från banan belägna bostad, sett denne omkring 10 min. före bantågets väntade ankomst ingå i p stkuren. mä åk ; att, ehuru torparen Svensson genom og son oförsig kishåt varit till en del vållande att olyckan timat, Li iljenstjerna dock genom visad försuinlighet gjort sig skyldig till ansvar, bvadan å honom yrkades strafi enligt 25 kap. 15 5. jomförd med 22 isamma kap. strafflagen. Rådhusrätten uppskjöt, på Liljenstjernas begärad att få slere vittnen afhörda, målet till den 9 dennes. lemtio öre. Hvem skulle tro att menniskor som för denna ringa summa ville utsätta iz för obehaget att tillbringa en hel dag under väntan på att få komma inför en domstol, för att der sintligen å ena sidan få dessa fomtio ören, och å den andra betala icke allenast dessa, utan dubbelt mera i vittnesersättningar och rätteskostnader! Och dock blef man, vid rådhusrättens sednaste session, vittne till att en sådan händelse kan inträsra. rbagaren K. hade en dag i sistl. Januari ru L. hyrt ett rum på obestämd tid och ingått på att derför i hyra betala efter semtio öre pr dygoa. Den 14 i samma månad hade han äfven myel riktigt tagit rummet i besittning samt le sin kappsäck derstädes. Straxt derefter hade finnas han utgått i staden och homkommit först påföljande dag. I sju dygn bodde han sedermera hos ira Imen när han då skulle flytta vägrade han att erlå hyran för det dygn ej han, utan blott