förneka, att kortspel bedrifves här både med och utan passion, men, som insändaren anmärker, sker det öfver hela Sverge och nästan i alla familjer, och då det är, enligt förf:s mening, vanligen en arfsynd, så är den icke så lätt att taga bort. Vi skulle rent af vilja kasta skulden för det myckna spelandet på våra klimatiska förhållanden, ty om vi gradvis följa spelets utsträckning, så, ju längre söderut vi komma, desto mer aftager det, och det blir en breddgrad der det rent af upphör. Naturligtvis måste vi nu gå utom rikets gränsor, för att träffa på denna grad. Vi skulle äfven vilja skrifva det på vårt nationallynne, som i sin tur är beroende af klimatet, och i sådant fall må deremot predikas huru mycket som helst — det är outrotligt ), det är med ett ord arssynden i en ful och, vi medge det, förstörelsebringande form, men vi ha dock ingen vetskap om att på de sednare tiderna studenter ställa allt på spel för spelets skull. Vi ha icke ens hört den mest beställsamma tunga förtala någon för det han spelar, och hvarföre? Jo derföre att spelet här icke bedrifves i sådant omfång eller om sådana summor, som på många andra ställen i vårt kära fädernesland. Om förf. till artikeln om kortspelet kunde en vinterafton göra en rond genom studentrummen och från dem in i familjerna, våga vi påstå att procenten af spelande här i en stad med 11,000 innevånare blir betydligt mindre än i en af våra minsta städer. Nä, då sitta de väl på värdshusen och dricka starka drycker? Gå dit och se och gör en folkräkning, och allt det stora skränet om kroglif skall strykas bort från det lexikon, der den beställsamma gudinnan Fama präntar sina förvillande anathemer. Vi ha redan varit något för vidlyftiga om detta ämne, men det har sina anledningar. De dödas minne och de lefvandes förtjenster hålla vi här uppe, som bekant är, vård om hvarje år, då vi på någon lämplig dag vid fradgande mjöd tömma minnets och löftets bägare. Prosaiska tid! Vi måste i år inställa den vanliga Nordiska festen af brist på deltagare. Men bristen på sådana har en annan rot än liknöjdheten för dessa höga ämnen — man anser sig rent af icke ha råd att deltaga i en tillställning, som alltid varit så dyr och nu blir det ännu mer, då penningens värde är så högt. Den lilla kohort, som tecknat sig, var ej tillräckligt stor att med erforderlig värdighet kunna representera Upsala stads innevånare. I direktions-sammankomst i Tisdags beslöts, att festen skulfe firas i Februari på dag, som närmare skall angifvas, och göras så enkel att lite hvar kan få vara med. För fruntimmer blir det äfven tillträde mot billig entrå, ifall de våga sig in bland den cigarrökande folksamlingen. Men man måste ha respekt för det täcka könet och ej tända eld på denna vår andra arssynd, cigarren, förr n damerna äro gångna, något som alltid vedertagits, då de haft sin plats på läktaren. — Nu ha våra bantåg börjat anta samma vanor som vestra stambanans, så att t. ex. gårdagens eftermiddagståg från Stockholm kom ej hit förrän klockan half 2 på natten, men så har här också varit en kolossal nederbörd under de sista dygnen, förenad med blåst och 12—15 grader kallt. Dagens morgontåg väntas ej förr än omkring kl. 4, och kanske ej ens då. På vestra och södra banorna kan man väl hberga sig, om man kommer till en station, der mat och dryck finnas, men det är på vår bana något alldeles omöjligt, och är man icke försedd sjelf eller träffar på hjelpsamma medresande, kan man vara uker på att få svälta hela vägen. Stationsinspektorerne göra dock hvad de kunna, för att upptina förfrusna resande och dela ofta med sig från eget bord. Emellertid brukar det aldrig fattas roliga episoder af hvarjehanda natur. Så gick en rosande häromdagen på orätt tåg, der upp-oeh nedgående möttes, lade sig i en 2:dra klassens vagn att sofva och vaknade i — Upsala i st. för i Stockholm, och fick nästan ögonblickligen sätta sig på oftermiddagståget och kom så till Stock) Korrespondenten går i denna punkt alltför långt, då han anser kortspelets utbredning vara en naturlig och nödvändig följd af våra klimatiska förhållanden. Dessa, i det de nödga till mycken vistelse inomhus, kunna visserligen befrämja kortspelets utbredning, men man kan icke anse de förra och den sednare stå i ett onpplösligt kansalförhållande till hvarandra. Att kortspelet aftager i mån af breddgraderna är likaledes en hypotes, som vederlägges af fakta. Jemte ryssarne och svenskarne äro spanjorerna och deras afkomlingar i Södra Amerika mest begifna på denna sociala last, som visserligen kan motarbetas och väl slutligen äfven utrotas, när umgängeslifvet inträdt i de ädlare former och erhållit det sedliga Ä ill en förtskridande civilisation svsfa