hans kappsäck, vistats i rummet. Tia L. ville. åter hafva betalning älven för denna dag och nekade att utlemna kappsäcken förr än hon fått sina 50 öre, Ingen ville gifva med sig, och nu börj de don komiskt sorgliga tvisten. Polis tillkallades af K. för att bevittna fru L:s vägran att lemna kappsäcken; stämning uttogs å henne till rådhusrätten; vittnen inkallades; allt ställdes i ordning. Slutligen voro de begge inför domstolen. Hr K. medhade trenne vittnen, fru L. åter hade icke kunnat få fatt på mera än ett. Dessa skulle nu upplysa huru med saken förhöll sig, men hr K. ville icke tillåta att motpartens vittne, en piga, hördes och jäfvade henne fördenskull, på den grund att hon vore i svarandens tjenst. Pigan åter påstod att hon blott har lönen af fru L., maten så hos en annan. Än mera tidsutdrägt och krångel uppkom till följd häraf. Parter och vittnen måste afträda för att efter en stund höra det domstolen ansåg henne icke kunna såsom vittne antagas. De andra tre fingo åter derefter aflägga vittneseden och sedan utförligt berätta, huru hr K. inkem i rummet, huru kappsäcken ställdes i vrån, huru han gick etc.; allt skulle omtalas och föras till protokollet. Fäfängt hade rättens ordförande för. rökt öfvertala dem att i godo öfverenskomma. F äfves erbjöd sig en närvarande person att erl e omtvistade 50 örena. De lyssnade hvarken till eller till åhörarnes åtlöje eller till de på föredragning väntande parternas — klockan var nu nära half 4 e. m. — förtrytelse att få vänta. Ilr K. ville ovilkorligen ha sin vilja fram, ville nödvändigt gifva ett litet bidrag till den .F Mensklig. därskapens historia. Fru L. ville sin sida icke heller vika en tum. Domstol skulle tillerkänna henne de 50 örena, skulle hon också gå till Ilofrätten. Och ändå hade de begge part delåldern och tillhörde båda den klass, som, om icke för annat så för klädselns skull, gör anspråk på att kallas .,den hildade. Dom afkunnades äfven slutligen, lydande så att hr K. skulle betala summan samt derjemte ersätta vittnenas inställelse och betala rättegångskostnaderna. — En hdårhagoning. Ett annat mål af dylik lumpen natur förekom derefter till rättens pröfning. En sabriksmästare F. vid en härvarande större tobaksfabrik hade en dag funnit sig föranlåten att för visad lathet och okynne afskeda en pojke, anerna uppnått mestäld som stripare vid fabriken. skrattat honom midt i synen, hy. argad och luggat honom i håret nat gifva honom ett par örf träffat. (ienast var pojkens far, Pojken hade då arpå l. blifvit församt tillika ämhvilka dock icke en f. d. polisk stapel I., färdig med en stämning till rådhus ten, yrkande, utom ansvar, enligt lag för misshandel å pojken, derjemte ersättning för ett helt år å 26 sk. pr dag. Bland fabrikens 130 pojkar hade blott 8 blifvit konfirmerade och således kunde icke fler, sedan en arbetsdag förspilts under väntan i rättens förmak, framdragas såsom vittnen. Desse S fingo nu inkomma för att, eft flagd ed, en i der berätta huru tillzått vid händelsen. Alla intygade dock att F. blott luggat pojken, hvadan svaranden frikändes från allt ansvar Endast dessa tvenne måls handläggning upptog en tid af öfver 112 timma.