Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1867, sida 1

Aftonbladet för den 30 Jan. skrifver: Dagens tilldragelse inom riksdagen är den öfverläggning, som egt rum i andra kammaren med anledning af frih. Liljencrantz motion om nedsättningar i anslagen på 3:dje hufvudtiteln. JI. ex. statsministern för utrikes ärendena, hvars departement motionen rörde, var tillstädes i kammaren och tog ordet för att bemöta densamma. Grefve Manderström började med en historik öfver de försök till nedprutningar i anslagen till utrikesdepartementet, hvilka tillförene egt rum och uppehöll sig isynnerhet vid det af 1540 års riksdag fattade beslut, genom hvilket departementets budget nedsattes från 460,000 till 300.000 rdr. 1856 höjdes anslaget med 141,000 rdr, eller till samma belopp, som det för närvarande utg Grefven förklarade det derefter vara ganska förtjenstfullt af motionären att söka uppgöra en ny stat för utrikesdepartementet, men trodde det åfven förenadt med svårigheter, då man ej egde erfarenhet af hvad dermed hade gemenskap. Det följande af framställningen gick ut på att visa, att motionärens indragningsförslag och till stöd för dem hemtade jemförelser från andra länder vittnade om sådan bristande erfarenhet och kännedom om förhållandena. Grefven framhöll hurusom Danmarks utgift för enahanda ändamål vore vida större i förhållande till folkmängden än Sver ges; hurusom de holländska sändebudens låga aflöning möjliggjordes derigenom, att landet hade god tillgång på rika personer, som med egna uppoffringar åtogo sig platsernas bestridande; hurusom agenter af högre rang kunde utöfva större inflytande till följd af det lättare tillfälle de hade att komma i beröring med vederbörande i de länder, der de voro anställda; hurusom Sverges uppoffringar för ändamålet nu voro, om icke till sitt ran, så dock i verkligheten, i betraktande af förändradt myntvärde och ökade lefnadskostnader, vida mindre än för 100 år sedan; hurusom det rar ogörligt att inom departementet förena chefens sör kameralafdelningen befattning med arkivariens, i anseende till bådas vigtiga göromål, bland hvilka h. exc. isynnerhet framhöll den förre tjenstemannens, såsom det lät, högst ansträngande bestyr att uppköpa verlar i olika myntslag för att till de utländska beskickningarne öfversända deras aflöningar; slutligen hurusom förste sekreteraren omöjligen kunde umbäras, emedan det nödvändigt måste finnas någon som förde protokollet i stats:å let.