Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1867, sida 1

ruinerade namn? Jag visste det förut, då jag hörde att ni hade inträffat här, — nya böner om understöd, nya löften och planer! Men dermed är det nu slut. Jag har tröttnat på att vara den guldsäck, hvilken ni tryckt så länge en enda dollar kunde utpressas. Om ni vill våga er hals genom att ännu en gång återvända till Ecuador, så skall jag vara den siste, som håller er tillbaka; men lika så säkert är det att ni af mig erhållit ert siste understöd. Gör nu som ni vill, stanna gerna för mig i Peru, men, tillade han hotfullt, — jag utbeder mig att ni ej fortsätter edra gamla konspirationer här, ty vi torde ej hafva samma tålamed här i Peru som ecuadorianerna hafra visat. Ni har ju förstått mig? — Urs excellens har talat mycket tydligt, sade Franco, som måste anstränga sig för att tygla sin vrede. Godt; — farväl! Och utan att afvakta ett svar vände Castilla expresidenten ryggen och lemnade salen, (Fos fs.)