Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1867, sida 1

AA:A B obetydlig förbättring, stiga anslags sordringarne i proportion derefter. Då det är de långa öfningstiderna och belälet, som tynga mest på militärbudgeten, hafva vi i det förslag, som varit meddeladt i denna tidning och hvilket, med några oväsentliga förändringar, snart utkommer i form af brochyr, sökt lösa följande tvenne problemer: 1) att, med behörigt afseende fästadt på krafvet att nationalarmöen erhåller behöflig öfning, fördela och inrätta denna öfning sålunda, att den blir så litet betungande som möjligt för de värnepligtige och så billig som möjligt för staten; 2) att erhålla ett besäl, såväl högre som lägre, sammansatt dels af män, som helt och hållet egna sig åt det militära yrket, och dels af sådana, som, tillhörande de borgerliga yrkena, åt det militära blott offra så mycken tid som är nödvändig för dem att tillegna sig hvad de behöfva inbemta för att kunna behörigen sköta sina åligganden i armåen. Då endast den förra kategorien är fast aflönad och den senare blott erhåller ersättning för den tid den i och för tjensten uppoffrar, så ernås derigenom den fördelen, att lönerna med thy åtföljande emolumenter blifva tillräckliga för en anständig bergning, under det att hela befälet kostar långt mindre, än hvad det skulle göra, om alla vore fast aflönade; äfven i fall, såsom nu är förhållandet, de fleste finge åtnöja sig med löner, för hvilka icke en gång dugliga drängar kunna erhållas. Vi vilja icke påstå, att vi hyckats fullkomligt lösa dessa problemer, men, trygge i medvetandet att ärligt hafva sökt det rätta, utan annan afsigt än att gagna vårt fädernesland, motse vi med lugn den pröfning vårt förslag kan komma att underkastas. Vi veta mycket väl, att många sådana inkast som de, hvilka insändaren riktat mot detsamma, äro att vänta från den militära sidan. Våra dåer skola dock, derom äro vi öfvertysade, förr eller senare röna erkännande och blifva antagna. Det kan gå dermed hastigare än man tror, emedan i vår tid sfrertygelserna mogna mycket fortare åu förr var fallet. Derpå har man ett eklatant exempel i de snabba framsteg, som de stora grundsatser, insändaren bekänner sig hafva med oss gemensamma, gjort i ulmänna opinionen. (Forts.)