Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 1 februari 1867, sida 1

INGENS BÖOLAGD TIITCNLELIL. hela dagame igenom, ehuru kostnaden pengar och tid lägga hinder hos oss fö det förra. Att som stöd för red:ns armå organitation anföra exemplet af Wermland: fältiägare var icke välbetänkt, ty om mar också villigt erkänner de stora framstet detta regemente gjort på den sednare ti den, torde dock ingen militär och mins regementets egen dugliga officers-corps vilja påstå att dess trupp motsvarar nuti dens begrepp om fullt utbildade soldater Ins:n har aldrig, såsom red:n tyckes tro satt öfningen i första rummet; äfven har anser största vigten ligga på en god ands och en god organisation. Likaledes var de icke påkalladt af insins förra artikel at! tala om fördelen af att armöen upptager alla de elementer af bildning en nation besitter; ins:u har icke tänkt sig möjligheten vidare af någon värnpligtslag, efter hvilken någon vapenduglig skulle kunna befrias. Då ins:n icke föreslagit någon erganisationsplan, utan endast uttalat den satsen, att för att få en duglig armå af värnpligtige fordras antingen att dessa göra tjenst så länge att de blifva soldater, eller också att de blandas med en stam af fullt utbildade soldater, vill det synas ins. som red:n skulle hafva gått utom diskussionens råmärken, då den tillägger ins:n diverse siffror och kalkyler, hvilka han aldrig framlagt, hvarken i afseende på ålderklassernas antal, öfningstidens längd eller proportionen emellan stam och värnpligtige. Red. kalkyl öfver marschkostnaderna är i flera afseenden felaktig; dels derigenom att 4 marschdagar om året för första uppbådet är alldeles för litet öfrerhufvudtaget, dels derföre att 2:dra uppbådets marschkostnad icke ingår i summan, samt dels derföre att vägen till exercisplatsen inom kommunen ansetts för en obetydlighet, då likväl tusentals individer i värt land till densamma komma att få en mil och derutöfver och tillgången på instruktörer väl icke medgifver mera än en exercisplats inom hvarje kommun. Detta allt oaktadt kommer red:n till en summa af 360,000 rdr om året i marschkostnad mera än nu. Red:n har sökt bevisa att det icke skall bli svårt att få de omkring 4,500 subalternofficerare och underbefäl som behöfvas; härom lönar icke mödan att tvista, då endast erfarenheten skulle kunna visa hvem som har rätt. Men insändarens anmärkning att dugligheten blefve tvifvelaktig hos detta befäl och att vädan af att 15 årligen ombyttes i alla händelser qvarstod, har red:n gått förbi med tystnad. Något annat skäl för att sammansätta brigaderna i fält af bataljoner från olika regementen, än det att förhindra för stor afgång på folk från en och samma ort, i händelse af en brigads totala förlust, kan insändaren icke tänka sig. Med begreppet regemente förstås något helt olika i olika armer. Att ni i vår nuvarande armeorganisation hafva regementsindelning bevisar icke att det är nödvändigt att behålla densamma i en ny organisation, och otvifvelaktigt är det en stor fördel att brigaden är under freden sådan som den skall vara, då den går i fält. En bland orsakerna, och kanske icke den minsta, till preussarnes framgångar torde häruti kunna sökas. Jägarebataljonernas ändamål tyckes icke hafva varit fullt tydligt för red:n. En högre grad af gymnastisk skicklighet förutsätter icke på samma gång en större kjutfärdighet eller tvertom. En sammansättning i samma trupp af oviga skarpskyttar och voltigeurer, som vore klena skyttar, vore ett missfoster. Elittrapper kunna med skäl förekomma endast i armåer med längre öfningstid för alla, än vi kunna komma till med hvilken organisation som helst. Ins. bibehåller sin öfvertygelse att vi med mindre uppoffringar af penningar och tid kunna erhålla en duglig armå genom cadre-systemet, än genom att tillämpa let preussiska eller schweiziska; men de stora grundsatserna, allmän värnpligt utan undantag och en krigisk uppfostran ör ungdomen i skolan och inom kommunerna, hafva redaktionen och insändaren ad genom den massa anfallsoch allarm