Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1867, sida 1

gifva sig ned till Pozuzo, hafva blifvit bestulna på det fräckaste sätt, och oaktadt alla klagomål och inlagor har ingen enda af er alla brytt sig derom. — Men excellens — — — Tyst! Ni har bortvisat kousuln och ej en anmält honom hos mig, emedan den ene inte vill förråda den andre; men jag skall taga itu med er då ni minst vänta det! Och jag måste plågas och förargas af alla dessa ledsamheter! Jag vill hafva en utförlig skildring af saken, — förstår ni mig? — Som ers excellens befaller. — IIvad önskar ni föröfrigt? — Endast fråga om ers excellens har för mig — — — hugenti ng, jag skall låta kalla er när ag be löker er. God morgon! och med essa ord vände han sig om samt lemnade rummet. De båda ministrarne bade bugat sig vördnadsfullt; men knappt tillslöts dörren efter honom, förrän Morales leende uppreste sin ståtliga figur, strök sig om hakan och sade: — Gubben är återigen vid ett miserabelt lynne. — Inte synnerligen nådig, menade Benares torrt. — Alltid, då ni förut har förargat honom med edra penningeaffärer, — det är äfven lätt förklaradt. — Bäste vän, sade finansministern och fattade hans arm, — vi känna båda vårt förhållande till honom. Låt honom brumma, endast han betalar. — Hvad är klockan? — Straxt half elfva. — Godt, då ha vi ingen tid att förlora,