Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1867, sida 1

Tisdagar, Thorsdagar och Lördagar kl. 9 eft. m. 11421 — Den sociala revolutionen i östra duropa. Under denna titel meddelar tidskriften Die Grenzboten åtskilliga intressanta uppgitter angående de närvarande rörelserna i Ryssland. Det heter der bland annat: AÄtt socialister finnas i Ryssland, är visserligen intet nytt; men om den ryska socialismens natur och specifika egendomligheter har man hittills föga hört talas. ... Den blodiga utgången af sammansvärjningen i December år 1825 qväfde i sin linda den från Frankrike till Ryssland, under de Napoleonska krigen och den stora curopeiska restaurationen, importerade liberalismen. Under kejsar Nikolai första regeringsår utöfvade minnet af Pestils och hans förbundnas sorgliga öde en afskräckande verkan på dem, som under den ryska invasionen i det besegrade Frankrike insupit 1789 års ider och återvände med vidtomfattande idter för omgestaltningen af deras fädernesland, ,,de omätliga slätter, hvilka (som en snillrik ryss uttryckt sig) lära ligga bortom Petersburg och vanligen kallas det ryska riket. Hvad som blifvit qvar af de kretsar, hvilka i börj af 1820:talet slutit sig tillsammans för patriotiska ändamål, var dömdt till ängslig tystnad öfver det förflutna, och de få, hvilka misstänktes vara trogna sin ungdoms föreställningar, voro så noggrannt bevakade, att de under hela sin lifstid sågo sig uteslutna från allt deltagande i det offentliga lifvet. Det enda ställe, som var i ett slags oberoende af regeringen, om äfven inom mycket trånga gränsor, var universitetet i Moskwa. Här grupperade sig det uppväxande slägtet på 1830:talet omkring några akademiska lärare, som återvändt från Tyskland, uppfyllda af Hegels och Schellings idcer, och som rörde en filosofi, hvilken icke syntes hafva någonting gemensamt med det verkliga lifyct. Detta var i sanning källan till det åskådningssätt, som nödvändigt måste leda till en oförsonlig kontlikt med den sakernas ordning, hvilken kejsaren ansåg för den enda möjliga i Ryssland. Så väl i lifvet som i studierna hindrade att fritt röra sig; ängsligt bevakade af inspektörer och gensdarmer, flyktade denna ungdom från sitt ädernesland, för att hålla sig skadeslös för de umbäranden, till hvilka den genom regerinzssystemet var dömd. Inom de nämnda studentkretsarne i Moskwa bildade sig då tvenne med hvarandra rivaliserande fraktioner, hvilka på skämt kallades ,fransmän och tyskar. Den s. k. franska kretsen bestod af hegelianer, hvilka, genom att studera nämnde tyske filosof, så småningom hade öfvergått till de franska socialisterna och snart fullkomligt beherrskades af dessa. Ur denna krets framgick det s. k. ungryska partiet, hvars åsigter efteråt bhfvit representerale af Herzen, Golowin m. fl. , Tyskarnen höllo sig företrädesvis till den schellingska natursilososien och kände sig lika mycket dragna till denna läras theosophiska innerlighet, som obenägna för ysransmännens gudlöshet och brist på historiskt begrepp. Att återvända till nationaliteten var lösen i denna krets, ur hvilken under tidernas lopp utvecklade sig den s. k. slavophiliska skolan, hvilken ville finna afhjelpandet af det onda i frånskiljandet af alla de sedan Petter den stores tid i det ryska lifvet inträngda fremmande elementerna, isynnerhet de tyska. I spetsen för dessa ryska romantiker, hvilka — efter sina tyska förebilder — studerade medeltidens lif samt ville återställa den gamla tidens byzantinska kyrklighet och