Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 januari 1867, sida 1

den nationella kultur, som ansågs hafva gått förlorad, stodo de begge bröderna Aksakow, XKIrejelvski, Chomjakoro m. fl. Alla dessa voro ädla svärmare, tillgisna sina doktriner med hängifvenheten af en ungdom, som af egen kraft arbetat sig till en sjelfständig, ideel lefnadsåskådning, vida skiljd från den franska imitation, som de sågo omkring sig. Dessa unga svärmare brydde sig föga om de maktens och rangens idoler, hvilkas ovärdiga omgilning de sågo krypa i stoftet för dem. Memoirlitteraturen från denna tid har bevarat månget karakteristiskt drag från dessa ungdomssträfvanden, i hvilka man icke kan förneka en ädel kärna, trots den ofta löjliga form, hvaruti den doldes. Så se vi den eldige Constantin Aksakow, obekymrad om de ordenssmyckade tjenstemännens och officerarnes hånleenden, uppträda uti generalguvernörens i Moskwa lysande salonger i den simpla ryska nationaldrägten, hvilken eljest endast bars af bönder.