Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1867, sida 3

) förhör, befallt, att undersökning om olyckshåndel sen skulle denna dag ske vid regementets krigs r rätt. . 1) Då krigsrätten sammanträdde, inställde sig rege, i mentsväbeln F. G. Aurell, i egenskap af aktor , scamt fanjunkaren J. A. Frithioff och soldaten Ac 11026 Roth, såsom svarande. Trithioff uppgifver: att arrestlokalen, som bessanns i vestra ändan af en flygelbyggnad, var insredd till två rum, af hvilka det yttre eller norra var afsedt till ljus och det inre till mörk arrest, syarande spis uppförd i hörnet af yttre rummet, försedd med murning, samt en tjock jernplåt åt det inre, så att båda rummen kunde af densamma suppvärmas; att Alf, som blef intagen i arresten den 12 i denna månad, klockan 8 förmiddagen, och skulle utgått morgonen efter branden, under arTresttiden uppfört sig lugnt och stilla, äfvensom besvakningssoldaten; att Frithioff den 17:de klockan 15 på aftonen besökte arresten, åtföljd af 2 sina barn, hvilka medförde mat och friskt vatten åt Alf samt bud till Roth, att han skulle gå upp i våningshuset för att äta. Då Frithioff gick igenom yttre rummet, hade han observerat att tre eller fyra till hälften kolnade bränder lågo i spisen, hvarföre han tillsade Roth att väl se efter elden innan han bortgick, hvilket Roth gjorde och införde de qvarliggande bränderna i det iure af spisen, hvarefter äfven Roth aflägsnade sig. Omkring en half timme derefter hade Roth knackat på Frithioffs fönster och med hemsk röst ropat ,.fanTjunkare, då Frithioff genast sprang ut, medhafvande nyckeln till den mörka arresten; att yttre rummet redan stod i full låga vid Frithioffs ankomst, men att han skickade efter en yxa och inkastade snö i lågorna, hvarigenom det lyckades honom att qväfva elden så mycket, att då Magnus Andersson i Värmagården anlände, denne kunde springa fram och hugga i dörren till inre rummet, dock utan att lyckas i sitt försök att spränga den. På framställd fråga svarade Frithios, att elden bestämdt började i yttre rummet. Efter någon tids förlopp ankom från friherre R. von Essens egendom, Ljunghem herregården, spruta med arbetare, hvarefter släckningsarbetet fortgick till omkr klockan 10, då, sedan väggarne blifvit med brandhakar nedrifne, Alfs lik befanns liggande vid sydvestra hörnet af inre arresten, något brändt å båda benen, men för öfrigt af eld oskadadt. Härefter förekallades soldaten Anders Roth, som uppgifver, att han är född den 22 December 1833 i Larfs socken, antagen till rekryt vid Skaraborgs regemente den 12 Januari 1854 för roten Åä 1026 vid Vilska kompani i Vestergården Faleberg, samt icke någon gång förut för tjenstefel straffad. Roth erkänner, att han genom afdelnings-underofficeren, sergeanten Skön, erhållit kompaniorder, att vara bevakningssoldat under den tid Alf undergick det ådömda arreststraffet, samt att han har kännedom om de skyldigheter, hvilka honom såsom sådan ålegat. Han åtföljde Alf hit den 12, då arresten började på morgonen; och hade de, som aldrig varit ovänligt sinnade mot hvarandra, under en samtalat derom, att då order om arreststraflets undergående kom dem så sent tillhanda, att de endast hade några timmar på sig, för att begifva sig af, voro de dock glade, att de kunde hoppas att efter några dagar få återvända: och borde de nu betänka, att befallning kunde komma ifrån en högre Herre, då de kanske icke ens fingo någon betänketid, hvarföre detta vore en anledning för dem att alltid hålla sig beredda. Då tal uppstått emellan dem, att eld möjligen kunde komma lös i arresten, hade Alf sagt, att om så olyckligt skulle ske, ämnade han spränga upp dörren och på så sätt rädda sig. Sedan hade Alf under arresttiden uppfört sig stilla, och då Roth den 17 i månaden på aftonen blef af fanjunkaren tillsagd att akta elden, innan han uppgick, så hade han fört tre eller fyra till hälften kolnade bränder upp i spisen och derefter följt fanjunkaren, men det brann i spisen, då han aflägsnade sig. Då han efter måltiden återkommit, efter omkring 15 minuters frånvaro, hade han funnit yttre rummet fullt af rök, trampat ut elden på golfvet, utkastat täcket samt sprungit till fanjunkarens fönster och ropat honom ut, derefter återvändt till arresten, sparkat åtskilliga gånger på dörren, men, då det icke lyckades honom att öppna den, räddat de i yttre rummet varande kläder. Alfs, till den uttjenta munderingen hörande rock, byxor och halsduk gingo vid eldsvådan förlorade. Roth upplyser, att Alf efterlemnat erika samt en omkring 10 veckor gammal son, hvilka efter hans förmenande hittills befunnits i temligen goda omständigheter, emedan Alf på sitt torp kunnat föda 2 kor, samt haft omkring 25 t:r säd om året. De som vittnen åberopade personerne, frih. R. von Lssen, Magnns Andersson i Wärmagånden Ljunghem, Johannes Pettersson Holm på Ljunghems sandtag, drängen Johannes Grannjoch pigan Mathilda King, fingo, sedan annat jäf icke förefunnits, än att de båda sednare voro i tjenst hos Frithioff. aflägga den vanliga sanningseden, om hvars vigt de erinrades, hvarefter de, sedan Johannes Grarn och Mathilda Ring blifvit tillsagda, att deras vittnesmål icke fick innefatta hvad i någon mån kunde angå Frithioff, hvar för sig hörde, berättade: Friherre von Essen: att han, åtföljd af något tjenstefolk samt spruta, infunnit sig vid branden, och då huset blifvit nedrifvet, fanns Alf död, gande under sitt sängställe, men icke betydligt nd, hvar han troligen omkommit genom qväfning. Magnus Andersson: att vittnet såg elden och begaf sig till bostället, då han varseblef, huru Frithioff inkastade snö och ropade på en yxa, och då hans son Alfred kon med en sådan tog vittnet den, sprang in i arresten, samt högg tre eller fyra gånger på den inre dörren, utan att kunna öppna den, men för värmens skull, nödgades vittnat gå ut. Sedan huset var nedrifvet befanns Alf död, bränd på benen, men hår och skägg endast något svedt. Då vittnet högg på dörren, hördes intet ljud från Alf, hvarföre han då redan troligen var död. Vittnet fordrar ersättning för inställelsen med 16 a 24 sk., efter bepröfvande. Holm: vet ingenting om tilldragelsen, utom att Alfs lik var brändt både på fötterna och i hufvudet. Grann: vet ingenting om eldsvådan, ty han var vid tillfället icke hemma. Mathilda Ring: att hon, jemte Frithioffs 13åriga dotter Lovisa, från köksfönstret observerade eld i arrestlokalen, samt att hon då tydligt bemärkte, att Roth tvenne serskilda gånger inkastade enö i arresten, innan han begaf sig till sanjunkaren. Mathilda erinrades af Frithioff, att söka noga påminna sig omständigheterna, men hon förklarade, att hon stod fast vil sitt vittnesmål. A EA STATS — e