I vändigt. Tidsrummet intill den 1 Oktober torde blifva tillräckligt; ett kortare skulle vara mig än kärare. Den preussiska författningen, huru god eller huru dålig den än är, bildar likväl det verksammaste föreningsmedlet för den utvidgade staten. Intet skall mera befrämja sammansmältningen af de motsträfviga elementerna, än det gemensamma arbetet på en gemensam uppgift. Ju förr vi kunna blifva färdiga med konstitueringen af det nordtyska förbundet. med desto större trygghet kunna vi gå framtidens eventualiteter till mötes. Grefve Bismarck slutade sitt tal med en försäkran derom, att man gjorde honom orätt då man af hans uppträdande i denna sak drog den slutsatsen att han svikit sin förra hållning till sina förra politiska vänner i herrehuset, men hela situationen gjorde det till en pligt för regeringen att uttala sig för lagens antagande af herrehuset. Under debatten hade nemligen den bekante medlemmen af herrehuset Senfft-Pilsach (hvilken, likasom Kleist-Retzow, tillhör Kreuz-zeitungs-partiets ledare) påstått att Bismarck svikit sina förra åsigter och ställt sig i spetsen för oppositionen. För öfrigt hafva vi redan af telegrammerna sett att lagf.:slaget, såsom Bismarck önskade, blifvit antaget i herrehuset, ehuru med en obetydlig majoritet. I storhertigdömet Posen råder för närvarande stor agitation med anledning af de förestående valen till det nordtyska parlamentet, mot hvilket den polska befolkningen trån första stunden gjort opposition. Den tyska befolkningen i nämnde provins har slutit sig tätt samman och organiserat en mängd valkomitter, som ledas af en centralkomitö. Äfven angående kandiddaterna till parlamentet synes enighet råda: man har uppställt som sådane: den förre regeringspresidenten Bonin, de f. d. ministrarne grefve Schwerin och Bernuth m.fl. Men äfven polackarne utveckla mycken verksamhet. En af de polska partiets organer yttrar i ett upprop till befolkningen: ,, Ingen må frukta eller låta skrämma sig, t. o. m. om han tjenar i en förgård till helvete. Berättas det icke att en polack t. o. m. i helvete skref på väggen: ,Ännu är Polenicke förloradt! Håll dig till dina landsmän! Åfven om du skall lida deiför, broder, din tro och din nationalitet får du icke förneka! ITALIEN. Scialojas till parlamentet ingifna finansberättelse säger, att vid 1865 års slut funnos 364 millioner i skattkammaren. hvilka voro tillräckliga för att betäcka åtskilliga passiva från 1866 och 1567. Krigsministörens utgifter för 1867 äro nedsatta till 140 millioner. Hela deficit för innevarande år belöper sig till 185 millioner. Scialoja gifver ånyo den bestämda försäkran, att räntan å statsskulden icke skall nedsättas. Nationalkomitn i Rom har afcifvit en skrifvelse, daterad den 7 dennes, i hvilken romarne uppmanas att icke låta förleda sig till oroligheter, enär de reaktionära partierna göra allt sitt till, för att förmå påfven att lemna Rom och vädja till den religiösa sanatismen. Dessa partier hafva äfven försökt åstadkomma husvisitationer, uppfylla fängelserna och framkalla skräck och fasa. Skrifvelsen vänder sig särskildt till de romerska damerna, hänvisande på den lugna, afvaktande hållning, som deras systrar i Venetien under 17 år iakttogo. De klerikala tidningarne försöka predika ett verkligt korståg mot Nypoleon III, och ,,Armonia synes riktigt hafva lagt an på att samla materialier, för att kompromettera den franske kejsaren. Dessa materialier äro framlagda i ett öppet bref till kejsarinnan. I början af brefvet uppmanas kejsarinnan att ,icke begifva sig till Rom, såvida hon har för afsigt att söka bestämma påfven för att räcka revolutionen handen, utan i stället uppbjuda hela sin förmåga att omvända kejsaren. Efter detta anföras en mängd yttranden af kejsaren, hvilka — efter ,,Armonias utliggning — icke skulle svara emot hans sednaste handlingssätt mot påfven. Med bitterhet yttrande sig häröfver, säges slutligen: ,Säg Er gemål, att detta icke är lojalt, och om han icke rodnar af skam häröfver, så har det med honom kommit så långt, att han icke mera kan blygas. Föreställ Er gemål, Signora, att han, i dut ögonblick, då han öfvergaf påfven och mera än någon annan medverkade till förminskningen af de påfliga staterna, icke allenast öfvergaf katolicismens hederssält, utan äfven skakade grundvalarne för sin egen thron och ställde i fråga sin dynastis bestånd. Säg honom, att den, som lemnar påfven i hemsökelsens dagar, måste förbannas af Gud som en onaturlig och förkastad son. En kejsare måste hålla