Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 januari 1867, sida 3

och den lygsnande gossen, få se, att pappa vinner det ena spelet efter det andra. Pappa blir glad, visar sig allt mera hurtig både att blanda korten och spela; vi få höra alt pappas medspelare prisar den förres drag. Till sist göra dessa begge herrar, hvilka hade ,fägt, såsom det heter, ,,en stor slamm, som slutar å deras sida med ett storskratt och å motsatta sidan med långa näsor och absolut tystnad. De vinnande erhålla sitt facit upptecl nadt och i förnöjelsen taga de sig en spets vid glasens klang. Det måtte allt vara bra roligt att spela — tänkte pappas lille gosse, — när pappa en sak, så är den alltid riktig, när han blir glad, så har han skäl dertill. Jag får allt lof att vara uppmärksam och lära mig spelet, så att äfven jag får spela när jag blir stor och — så suckar han och säger vid sig sjelf: ,Ack om jag vore storVid ett annat bord sitta 4 medelålders män, af hvilka 3:ne vilja spela en som point., men den fjerde, som aldrig varit . d af pointen-. ar gene vänder all sin öfvertalningsförmåga att få den r5uppdrifven. Han lyckas dock icke, han blir öf. verröstad. Spelet börjar: storspelaren mottager liknöjd sina kort, ty för honom har den låga pointen ingen retelse. Det är med honom som med storsuparen, han gillar icke hvad andra kalla en lagom sup, han måste hafva en stor sup för att kunna dermed upplifva sina slappade nerver. Nå, men spelet måste fortgå och vår storspelare tänker knappt på, om han tappar eller vinn han ser sig om till höger och venster, om det finnes någon rä bel menn , med hvilken han kan få Dare tan ly a motspelaren var icke omöjlig, de parera; nling tillkommer, äfven den går in på att parera. Nu först, sedan vår storspelare, för sin del, kunnat uppdritva pointen till 3:ne gånger den först I blir det lif i spelet, nu blir han uppmärks räknar ban figurerna, nu börjar han ,finela till spel för småhackor, nu klarnar blicken och han krafsar girigt åt sig hvarje spel, som blifvit hans. Egennyttan och vinningslystnaden äro i hans anlete skarpt utpräglade. Itan spelar med chance, han vinner och vinner, blir allt mer och mer ,toujours under det att hans motspelare knappast kunna återhålla förargelsen och ledsnaden. Resultatet blef att denna gång vann vår storepelare, strök vinsten i sin plånbok och gick hem, glad i hågen. En af dem, som tappade, satt dock med hustru och 6 små barn hemma i ganska torftiga omständigheter, och blef en månad sednare tvungen att göra konkurs. Vår lycklige spelare tänker icke vidare på sin spelvinst, ty den tillkom genom ett oskyldigt tidsfördrif och på fullkomligt honett sätt: men dagen derpå, när det led till sanima timma började han fundera, hvar han äfven i afton kunde få sig ett trefligt parti kort. Huru han lyckades veta vi ej, men väl att han plägar aldrig blifva rådlös. I ett tredje yttre rum, näst innanför tamburen, sitta 4 unga män, af hvilka en blef student i fjol, efter att ha legat 2 år vid akademien, och en, som sistlidne sommar erbållit nattvardslof, och nu praktiserar på handeln, utan annan lön för första året än fritt vivre. Afven dessa unga män spela sin lilla prifte. Studenten var just en slängdergosse; han hade under sina barnaår stått vid pappas sida och lärt sig att spela. Nu var han sjelf stor, nu kunde han med kraft njuta af detta i hans likasom i pappas tycke oskyldiga tidsfördrif, hvarmed han ock fördrifvit mången ledsam stund unden de tvenne åren näst före student-examen. Och han försummade ej heller någonsin spelet, då tillfälle dertill gafs — pappa får betala siolerna, tänkte han. Den unge bohållaren var väl icke helt och hållet ovan; det lifvade henom få dra en spader i gentilt sällskap; men att hålla spelkassa var för honom en stor svårighet, då han ingen egen förmögenhet hade, ej heller någon lön. Erfarenheten hade lärt honom, huru förargligt det vore att ej kunna betala sina spelkunder. ty han visste, att sådana anses företrädesvis såsom ,,honnörsskulder. Något medel skulle utfim att rent ut bedja sin principal om penningar till sådant behof, gick ej an. Den unge mannen hade uppgjort följande plan: om jag utaf dagliga försäljningen 1 min herres bod bildar mig en liten spelkassa på det sätt, att jag hvarje dag sticker betalningen för 1 å 2 pepparstrutar och en nubbstrut i min ficka i stället för i patronens låda, så märkes det bra litet och gör ingen ting för patronen, som i öfrigt här en så stor rörelse. Så skedde tid efter annan. Dessa unga spelade nu en, äfven för dem ganska låg och oskyldig point; men studenten, som! kommit från akademien och der studerat saken ex professo, han föreslår: ,att hvar och en parear med sge motspelare. Bokhållaren öfvertänkte sin kassa och suckade vid sig sjelf, att han varit bra oklok, som ej aflagdt betalningen ör flera pepparoch nubbstrutar dagligen än som skett, för att nu ega tillräcklig kassa för ett så gentilt och trefligt parti som i afton; men hoppades på spellyckån och biföll. Spelet börjar att blifva lifligt, man hörer att tumändarne eller knogarve litet emellanåt åtfölja utslagskortet ned på bordytan, som derat nog hårdt tangerades, Man är ung och liflig, blir ,.het i spelet: och röd om kinderna; men, för att atkyls ig, ä larne litet emellanåt borta vid Ponnschbåälen och dricka der med hvarandra, för att samla mus 5t och märg för fortsatt strid. Man fortsätter spela i) — och si, studenten vann ensam — han ..snöt hela vinstenDen stackars bokliållaren hade! denna afton haft det gentilt och dertill hlilvit brormed studenten, men hade också ngg nå utat med hela sin pepparoch nubbkassa och dessutom skyldig några rdr mer än han egde tillgång till både här och hemma. Ett ögonblicks nedslagenhet märktes i hans anlete, men hlicken klarnade åter, liksom han hade tänkt: strunt, bättre lycka nästa gångLåtom oss nu återvända våningen igenom — ofverallt är man engagerad i spelet I ett gemak I på andra sidan om danss en hop fru: oe och gamla fröknar inbegripna en de i spelet. j fven här älskar man preferancen, äfven här spelar man om penningar; men allt är måttligt, pointen, vinsten och förlusten; men som någon herre ej fanns med vid deras spelbord, fanns; ej något . protokoll-, ty det så krånt atti äkna. Man redde sig ändå så godt man kunde och efter spelets slut märkte man, att en viss! gammal mutter, som vunnit, var kommen i ett alldeles briljant lynne. i (Forts) zmmmg IEEE