Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1867, sida 2

inte att du helt lugnt kan ge den knäfveln! — Men gör jag då det, gamle vän? frågade Rafael. — Jag fogar mig blott efter det ohjelpliga. Gif mig endast ett bestimdt spår, så skall ni sjelf kunna öfvertyga er med hvilken ifver jag skall följa det. För närvarande kan jag ingenting göra, förrän jag sett köpebrefvet och talat med Desterres. — Och du måste afhemta din onkels qvarlåtenskap från Callao, utropade Bertrand, — deribland finnes en mängd papper, ehuru jag fruktar att vi ej skola upptäcka mycket genom dem. I alla fall måste vi genomse dem. — Så snart ånghåten från Valparaiso anländer, far jag dit och skickar derefter alltsammans ut till er. Sedermer2 genomgå vi det tillsammans. — Godt, det är således afgjort, Och när vill du återvända till Lima? — Genast. Jag bör inte försumma mera tid än nödigt är; jag ville blott först af allt helsa på er och tala om saken med er. Det har nu skedt, och ju förr jag nu återkommer till Lima desto fättze. — Hm, som saken nu står torde du ha rätt, men jag låter dig inte rida ensam tillbaka till Lima. — Ni tror väl inte att jag är rädd? skämtade Rafael. — Nej, sade Bertrand, — men jag har mina skäl. Med en hel förmögenhet på fickan — — —Hvilken jag har tagit med mig hit ut för att deponera den hos er. — IIos mig? — Ja visst. Det är def säkraste ställe