Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1867, sida 2

Till följd af grundlagens bud och hjertats maning anhåller riksdagens första kammare att inför Eders Kongl. Maj:t få frambära uttrycken af djup vördnad och undersåtlig tillgifvenhet. Från fordom timma hafva folkfrihet och konungamakt varit krafter, som åt det svenska samhället gifvit frisk utveckling och hållfast styrka. Förenade genom enig samverkan, hafva de fört detta samhälle till ärans och ryktets höjder; och om någon gång deras förbund rubbats, var alltid för det hela ofärd nära. Ett nytt insegel under samma förbund är den riksdagsordning, som nu för första gången tillämpas. Föreslagen af konungen, gör den riksdagens sammansättning uteslutande beroende af folket. En makt står dock öfver både konung och folk — lagens välde. Under lagen, med konungen, genom folket är på samma gäng inledningen och grundstenen i den svenska statsätten. Denna rätt, urgammal till sin grund, ryngrad till sin form, är mäktig att hos sig na den friska kärnan af det gamla med den lifvande kraften i det nya. Måtte derför inom statsmakterna i Svea land enighet och förtroende. upplysning och kraft alltid herrska; måtte det högsta målet städse förblifva konungs och fitderneslands sanna och lycka! Då rikets ständer senast åtskildes, brann kriget inom vår verldsdel, och ingen kunde då förutsäga huru långt dess förhärjande eld skulle sträcka sig. Detta krig, ehuru betydelsefullt till sina följder, blef endast af kort varaktighet, och vårt land har, leraf oberördt, fått njuta fredens välsignelser, men tillika erhållit en kraftig maning att i egen styrka ka sin trygghet. Denna tid har dock i mer än ett afseende äfven för Svea land varit en tid af röfning. Den har varit det genom en farsots jningar; den har varit det synnerligast genom förlägenhet i penningerörelsen. Denna förlägenhet har ännu icke upphört; men kraften i det svenska sinnet låter sig icke af svårigheter förlanas, den har sökt hjelp i ihärdighet och arbete. Med sann känsla af liflig tacksamhet för Eders Kongl. Maj:ts landsfaderliga omsorger för sitt folks väl, och under nedkallande af den Högstes välsigelse öfver konung och konungahus, anhåller förta kammaren underdånigst att i Eders Kongl. Maj:ts nåd och ynnest städse få vara innesluten. Biskop Sundberg, andra kammarens talman, framträdde derefter och höll till konungen följande tal: Bea OR ÅR ran Far ir a rt NE F