den är, förses med krigsdugliga skjutvapen. Regeringen begär för detta ändamål ett anslag af öfver 3 millioner rdr. Det är en stor summa, och det blir en af riksförsamlingens omsorger att tillse, om ej densamma kan låta något nedpruta sig. Än vigtigare blifver det att tillse, det den blir använd så, att ändamålet ej förfelas. Den sistförflutna tidens erfarenhet är i detta afseerde ganska sorglig och manar till stor verksamhet. Den gifver vid handen, att det för anskaffande af tidsenliga vapen åt vår armå fordras mer sundt vett och mer oberoende af tördomar och slentrian än myndigheterna på detta område bitintills haft att förfoga öfver. De amerikanska gevärsmodeller, som nu i de flesta Europas länder hålla på att uttränga de hitintills brukliga vapnen, kunde redan för några år tillbaka varit kända och pröfvade, om våra militärmyndigheter hade varit nedlåtande nog ati taga någon notis om de framsteg krigskonsten och krigsuppfinningarne gjort inom den unga repabliken på andra sidan verldshafvet. Men den inom yrkesarmeeina så gångbara tanken om egen förträfklighet och republikanska milishärars underlägsenhet i alla afseenden synes hafva uigjort ett oöfverstigligt hinder härför, ända tills andra europeiska lärder fingo ögonen öppna för verkliga förhållandet. Faran ligger nu nära till bands, att man skall trampa all; för troget i något af dessa länders fotspår och killegna sig en gevärsmodell, som inom kort uttränges af ett förbättradt repetergevär. Det löfte, som trontalet uttalar om yttersta sparsamhet i afseende på anslagsfordringar för öfrigt, är glädjande och af behofvet påkalladt. Samma sparsamhetsanda skall säkerligen göra sig gällande ifyen inom rikslörsamlingen, dock så, att folkundervisningen och de verkliga produkiva ändamålen icke komma att lida, ty en sådan sparsamhet är löga bättre än slöseri med statens medel. Trontalet gifver slutligen vid handen, utt inga vigtigare lagtörslag äro vid denna iksdag att från regeringens sida törvänta, huru flera sådane äro under utarbetning, wadan man kan vänta, avt riksdagen, med iakttagande af en bättre tidsbespaing än de gamla ståndsriksdagarne, skall tunna afsluta sina arbeten inom den i ruudlagen bestämda tiden och likväl hinna it egnå åtminstone en förberedande beandling åt åtskilliga af de vigtiga ärener, som man emotser i form af motioner nom densamma.