2 — Riksdagens öppnande försiggick i Lördags på Rikssalen, sedan gudstjenst förut hällits i Storkyrkan, der riksdagspredikan hölls kl. 11 f. m. af pastor primarius doktor Fallenius i närvaro af konungen, hertigarne af Östergötland och Dalarne samt de begge kamrarnes samtliga ledamöter. Dessutom bevistades gudstjensten afstatsrådets och högsta domstolens ledamöter, h. exc. riksmarskalken, generalitetet m. fl. högre embetsoch tjenstemän. Altartjensten förrättades af hofpredikanterne Anjou och Widn. De begge kamrarnes ledamöter begåfvo sig i procession från sina samlingsrum till kyrkan, anförde af sina talmän, den 2:dra kammaren först och den 1:a derefter, och efter slutad gudstjenst i motsatt ordning från kyrkan till rikssalen. Ingångsspråket till predikan var Matth. 7 kap. 24 och 27 verserna, Predikotatan var Pauli förra Bref till de Corinthier, 3 kap. 11, 12 och 13 verserna, så lydande: Ty en annan grund kan ingen lägga, än den, som lagder är, hvilken är Jesus Kristus. Hvar nu någor bygger på denna grund, guld, silfver, ädla stenar, trä, hö, strå; Så varder hvars och ens verk uppenbart: ty dagen skall görat klart, hvilken i elden uppenbar varder; och hurudana hvars och ens verk är, det skall elden bepröfva. Ämnet till predikan var Jesus Kristus och hans ord, den enda grund för en välsignad samhällsbyggnad. Episteln var Pauli bref till de Epheser 2 kap. 18 och 22 verserna. Evangelium var Matthei 21 kap. 42 versen. Psalmerna som afsjöngos voro: 204, 2 versen, 385, 6 och 7 verserna, 429, 9 och 10 verserna, 306, 5 versen och slutligen 443, 4 versen: , Herre! hela riket aktal. Efter gudstjenstens slut begåfvo sig konungen och hertigarne jemte uppvaktning till slottet. Kamrarnes ledamöter, under anförande af sina talmän, begåfvo sig till rikssalen och intogo sina platser, den första till höger och den andra till venster från konungen. Sedan drottningen, enkedrottningen, hertiginnorna af Östergötland och Dalarne, prinsessan Lovisa samt de små arfprinsarne jemte uppvaktningar intagit sina platser å den högra läktaren, samt corps diplomatique med damer de för dem särskildt utsedda platser, blåste en afdelning af Lifgardets till häst musikcorps en marsch, då processionen satte sig i gång från de kungliga rummen enligt det utfärdade ceremonielet. Sedan konungen och hertigarne af Östergötland och Dalarne, den förre till höger, den senare till venster om konungen, intagit sina platser, äskade riksmarskalken ljud, hvarefter konungen helsade kamrarne med följande ord: Gode Herrar och Svenske Män! Med gemensam bön om den allsmäktiges nåd och välsignelse hafva vi invigt det nya tidskifte, hvaruti vårt fosterland inträder med en föryngrad form för sin urgamla frihet. Samma bön stiger ur djupet af Mitt hjerta med den helsning Jag gifver Eder, Gode Herrar och Svenske Män, då I nu för första gången ären församlade för att, såsom Svenska folkets ombud, öfvertaga det ansvarsfulla kall, som af dikets Ständer under århundraden varit sylldt. Viss, att I sjelfve ären genomträngda af känslan utaf den betydelse för framtiden, de första stegen på Eder bana måste innebära, uttalar Jag Min förtröstan, att I, under arbetet för samhällets utveckling i den rigtning tiden kräfver, skolen varsamt framgå emot målet, med bevarande af det goda vi från fädren ärf omsorgsfullt bibehållande den vänskapliga ställning, hvaruti Jag oafbrutet målt till alla fremmande makter, och utav unskan att deltaga i lösningen af de tvisteågor, som upprört eller hota att u andra delar af Europa, eger Jag grundade förhoppningar, att de förenade rikena, på alla sidor omslutna af naturliga gränser, skola fortfarande få åtnjuta fredens välsignelser. Ä TIilldragelser, som vi nyligen berittnat. hafva emedlertid varnande framhållit den af förgångna tiders erfarenhet bekräftade lärdom, att vi för uppehållandet af värt sjelfbestånd böra, näst Gud i främsta rummet, lita på oss sjelfva ech våra egna krafter, Till dess den plan för landtförsvarets ordnande, hvilken vid sednaste riksdag framlades, hunnit, med anledning af Rikets j Ständers utlåtande deröfver, omarbetas, är för stärkandet af våra försvarskraster ingenting angelägnare än krigsmaktens förseende med skjutvapen af förbättrad beskaffenhet. Med öfvertygelse, att nationen: är beredvillig att för detta ändamål underkasta sig nödvändiga uppofiringar, har Jag icke tvekat att af Eder begära betydliga anslag till anskasfande af nya gevär, ! oaktadt medel dertill måste genom ökad. beskattning beredas. I