Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 januari 1867, sida 2

S. A. K. — Denna stund, då svenska folkets ombud första gången efter nu gällande riksdagsordning stå samlade inför Eders Kongl. Maj:ts thron, är en stund, som manar fram stora minnen och stora förhoppningar. Hon återför nemligen tanken tillbaka på afslutade ärhundraden, under hvilka de fyra riksstånden utöfvat folkets lagstiftningsrätt och här afgifvit försäkringar, dem de genom en ärorik verksamhet bekräftat. Men hon hänvisar tillika på en i mer än vanlig bemärkelse ny framtid, i det att hon slår upp första sidan af en bok, hvars alla blad ännu äro oskrifna. Vi tro och vi hoppas, att hvad som från i dag kommer att på dem upptecknas skall, äfven det, bära vittnesbörd om redligt arbete för ett älskadt fäderneslands välgång, och vi bedja af innersta hjerta, att Gud dertill ville gifva sin välsignelse. Bland de många vrigtiga angelägenheter, som närmast skola af riksdagen behandlas, kan måhända ingen göra anspråk på bestämdt företräde framför de öfriga. Två frågor hafva emellertid de sist gångna månaderna synnerligen varit föremål för öfverläggningar och samtal man och man emellan. Den ena af dessa rör penningställningen i landet, den andra försvarsverket. Om ock, hvad den förra beträffar, åsigterna icke alltid visat sig tillräckligt klara angående representationens förmåga att afhjelpa tillfälliga förlägenheter, så har likväl med omisskännelig tydlighet och kraft nödändigheten af sparsamhet blifvit allmänt uttalad. Icke desto mindre kräfver den sistnämda frågans nöjaktiga lösning betydliga uppoffringar, hvilka man lika allmänt är beredvillig att underkasta sig, ty icke ens blodet får sparas, om det gäller att dermed betrygga fosterjordens frihet. Sannolikt blifva väl meningarna delade om sättet och medlen för sakens befrämjande, men fullkomlig enighet råder i orubblig trohet samt den djupaste vödnad och tillgifvenhet för Eders Kongl. Maj:t och dess hus. Då riksdagens andra kammare nu härom i underdånighet afgifver sin lifliga försäkran, anhåller den äfven att i Eders Kongl. Maj:ts nådiga ynnest och bevågenhet städse få vara innesluten. Kamrarnes ledamöter förblefvo stående under det deras talmän höllo sina tal. Talmännen fingo nu framträda att kyssa konungens hand och intogo, sedan de af statsrådet och chefen för finansdepartementet emottagit K. M:ts proposition angående statsverkets tillstånd och behof, åter sina platser. Processionen satte sig nu åter i gång i samma ordning som den kommit. Rikssalen var alldeles öfverfylld af åskådare, isynnerhet af fruntimmer. Ceremonien atslöts kl..2 e. m.