Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 januari 1867, sida 3

deles ny och hittills okänd verksamhet för Jernbruken. Måtte deras bedrifvande komma att ske med idoghet och sparsam omtanka samt ledas af vetenskaplig insigt, och man kan då vinta sig att ökade kapitaler i förening med ytterligare utsträckta kommunikationer skola möjliggöra företag af större omfång och i annan riktning än man nu bör påtänka. Föreställom oss t. ex. att genom en Fahlu— Frövi-bana landets rikaste och tillika billigaste jernmalmer blefve satta i lätt beröring med de på kol rikare bygderna, och man skulle då kunna tänka sig möjligheten af en hastigt utvidgad tackjernstillverkning, utan att derför behöfde befaras köpetackjernsbrukens undergång, och en rilstillverkning skulle då utgöra ett tillskott utöfver den vanliga årsproduktionen och bli något, hvarmed nationalkapitalet åtminstone relativt borde tillväxa. Men, säger man, allt detta kommer för sent eller åtminstone sent. Ja! detta är sannt, men man finner alltid att det icke ostraffadt går an att afvika från konseqvens och aktgifvande på det naturliga ordningsförhållandet i allt hvad som åtgöres. G. Ekman.